Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Englands motåtgärder - Den koloniala mellanhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
leons kontinentaldekret öfver hufvud taget icke voro af primär
betydelse för den ekonomiska kraftmätningens utgång. För sammanhangens
klargörande kräfves emellertid en ganska ingående undersökning af
den engelska politikens natur; och den är i alla hänseenden så
egendomlig och upplysande för de drifvande krafterna, att en dylik
undersökning väl lönar sig, äfven frånsedt de engelska åtgärdernas
utrikespolitiska följder och dessas återverkan på själfva den ekonomiska
striden.
Hvad som var möjligt och återstod att göra genom statsåtgärder
från engelsk sida anslöt sig närmast till kolonialhandeln och därvid i
första rummet till de neutralas roll i denna handel. För att detta skall
bli begripligt, är det emellertid nödvändigt att gå något tillbaka och
betrakta förbindelsen mellan Europas fastland och kolonierna,
framför allt de västindiska, under krigsperioden fram till 1807.1
Medelpunkten i kolonialhandeln vid denna tid utgjorde de
västindiska öarna, framför allt i deras egenskap af sockerproducenter, och
bland dessa framstodo de franska och spanska, i första hand Haiti
och Cuba, som betydligt öfverlägsna de engelska, Jamaica och andra.
Handeln på Napoleons och hans spanske bundsförvants västindiska
besittningar betraktades därför nästan som sjöhandelns stora pris,
eftersökt af de neutrala under de på hafvet maktlösa europeiska
moderländernas ifriga understöd, medan England ville begagna sin makt
att vinna detta pris för sig. Visserligen hade den förnämsta kolonien
af alla, Haiti eller, mer korrekt uttryckt, dess västra, franska tredjedel
St. Domingue lidit ofantligt af de många negerupproren alltsedan
revolutionskrigens första år, men tillräckligt fanns kvar som kunde
locka vinstbegäret. Och dessutom voro de öfriga franska kolonierna,
Guadeloupe och Martinique i Västindien, Guyana på sydamerikanska
fastlandet, Ile-de-France (det nuvarande Mauritius) och Réunion samt
Senegal i Afrika något mindre skadade af händelsernas utveckling,
medan de spanska besittningarna efter utomståendes vittnesbörd ej
synas ha lidit väsentligt. Det land som låg närmast till att bemäktiga
1 För jden följande framställningen hänvisas, utom till redan citerade arbeten
af Mahan, Roloff, Levasseur, Holm, Stephen (citatet nedan s. 73 finns hos denne
81 f.) och Johnson1 (från hvilken tabellen sid. 70 hämtats) äfvensom till Martens’
Recueil, Statutes at Large of the United Kingdom (ed. Tomlins) och Hansard’s
Parliamentary Debates, till: J. B. Mc Masters kapitel i Cambridge Modern History
VII (1903) 323 ff. och Channing, The Jeffersonian System 1801—1811 (The
American Nation XI, 1906) kap. 13—15. Citatet från Mc Master sid. 71 finns i hans
History of the People of the United States III 225 (hos Johnson II 28).
Den koloniala
mellanhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
