- Project Runeberg -  Kontinentalsystemet : den stora handelsspärrningen för hundra år sedan /
88

(1918) [MARC] Author: Eli F. Heckscher
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Förenta staternas politik 1806—1812

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
söker bevara neutraliteten och taga^alla konsekvenserna af denna
ståndpunkt, visserligen utan stöd af vare sig yttre militära maktmedel
eller en effektiv inre rättsordning. Fram till eller rättare sagdt till och
med 1807 medförde denna politik den amerikanska sjöfartens och
utrikeshandelns, särskildt mellanhandelns enastående utveckling; men
med handelskrigets skärpning 1807 slog den om i sin fullkomliga
motsats och ledde till den andra af kontinentalsystemets stora
själfblocka-der, för att slutligen, då denna blef ohållbar, drifva unionen in just i
det krig som det varit dess ledande mäns främsta ögonmärke att hålla
landet utanför.

De amerikanska statsledarnes önskan om neutralitet behöfver
knappast närmare förklaring. Befolkningens sympatier voro starkt
delade mellan de stridande, engelskvänliga hos federalisterna (de senare
republikanerna), som behärskade de handels- och sjöfartsidkande
Nya-Englands-staterna, franskvänliga hos motpartiet republikanerna (de
senare demokraterna) med de jordbruksidkande sydstaterna som
huf-vudstöd. Den senare riktningen hade dock öfvervikten, med stöd
närmast hos presidenterna Jefferson (1801—1809) och Madison (1809—
1817), dels på grund af politisk tradition från Frankrikes medverkan
i amerikanska själfständighetskriget, dels af det skäl, att en sjöfarande
neutral nations konflikter alltid måste bli starkast med den af de
stridande, som behärskar hafvet. Det anmärkningsvärda i läget är, att
just de ekonomiska intressen och de landsdelar, till hvilkas försvar
den till det yttersta fullföljda neutralitetskampanjen fördes, voro dess
ifrigaste motståndare och gjorde det mesta möjliga för att hindra dess
effektivitet, liksom de ej skulle komma att draga sig för samma taktik
ens under det krig, hvartill neutralitetspolitiken ledde, allt emedan
neutralitetsåtgärderna måste vända sig emot just de rester af
internationell samfärdsel, som de krigförande lämnat orörda. Både i detta
och i andra hänseenden ha våra dagars neutrala åtskilligt att lära af
den amerikanska utvecklingen.

Skärpningen i de neutralas behandling från engelsk sida gick som
vi veta tillbaka särskildt till den nya tolkningen af »brutna resor» i
fallet Essex på sommaren 1805 och hade i april 1806 föranledt Förenta
staternas motåtgärd, Non Importation Act (9 Cong., Sess. 1, ch. 29),
som förbjöd import från både England och andra länder af de flesta
hufvudgrupper engelska industriartiklar, dock ej bomullsvaror; den
amerikanska lagen trädde likväl i kraft först den 15 november och
suspenderades redan vid årsskiftet, så att den ej blef mer än ett hot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kontsyst/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free