Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Förenta staternas politik 1806—1812 - Embargolagen 22 dec. 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 KAP, II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
22 december 1807 antogo Embargo Act (10 Cong., Sess. 1, ch. 5), som hör
till tidens intressantaste lagstiftningsprodukter. Som redan antydts,
var den en själfblockad af renaste vatten men i motsats till Napoleons
en öppen och direkt själfblockad. »Embargo» lades på alla i
amerikanska hamnar befintliga fartyg som voro afsedda att gå till utrikes
orter, med undantag endast för utländska, som fingo afgå när de
underrättades om lagens antagande; och fartyg i amerikansk kustfart skulle
ställa säkerhet att lasten lossades i amerikansk hamn. Genom att
nästan samtidigt låta den året förut antagna Non-Importation Act
emot engelska varor träda i kraft utestängdes äfven import med
utländska fartyg från den enda makt som var i stånd att drifva handel
på hafvet. Under intryck af båda de stridandes oresonlighet ville man
sålunda med ett slag klippa af hela den abnormt stora utrikes handel
och sjöfart Förenta staterna dittills drifvit, med principiell opartiskhet
å ena sidan beröfva England såväl amerikansk bomull och spannmål
som afsättning på den amerikanska marknaden samt å andra sidan
göra slut på den för Frankrike och Spanien liksom för deras kolonier
lika fördelaktiga kolonialvaruhandeln äfvensom återförseln af
kontinentens industriprodukter till Amerika. Ehuru åtgärden sålunda
obestridligen var dubbelsidig, gaf det samtidiga genomförandet af den
ensidiga Non-Importation Act politiken en tydlig spets mot England.
Detta land hade nämligen rört vid en särskildt öm punkt genom sina
af-gifter på de tvångstransiterade varorna, såtillvida som detta både i
Förenta staterna och af den engelska oppositionen likställdes med den
beskattning af den amerikanska handeln, som i föregående mansålder
gifvit själfva stöten till de 13 koloniernas själfständighetsförklaring.1
Presidenten Jeffersons motiv anses delvis ha varit den fysiokratiskt
orienterade plantageägarens uppfattning om jordbruket som högsta
mänskliga uppgift och det betänkliga i allt som ledde bort därifrån;
åtminstone till en början ansåg han otvifvelaktigt att, såsom den
amerikanske historikern Channing säger,»det att göra slut på låt oss säga
tre fjärdedelar af Förenta staternas handel skulle vara en välgärning,
om än något förklädd».2 Men uppenbarligen var också detta liksom
nästan alla de olika makternas mått och steg i handelskriget en
repres-salieåtgärd, ett försök att tvinga de upphetsade krigförande till att
ta reson och t. o. m., i motsats till flertalet af dessas egna åtgärder, ett
uppriktigt försök i den riktningen. Det förefaller också som om em-
1 Jfr lord Grenville i öfverhuset 17 febr. 1809 (Hansard XII 774).
2 The Jeffersonian System 1801—1811 (The American Nation XII, 1906)201 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
