Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Behandlingen af de konfiskerade varorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEHANDLINGEN AF DE KONFISKERADE VARORNA lOT
an att låta varorna, åtminstone de engelska industriprodukterna,
tränga in i själfva Frankrike, där de konkurrerade med de franska. Men
för det öfriga fastlandets industri hade Napoleon intet motsvarande
intresse utan endast det att hindra deras konkurrens med Frankrikes
kontinentalexport; och i afseende på kolonialvaror af engelsk
proveniens saknade uppenbarligen båda dessa moment betydelse.
Häraf framkallades från första stunden en utväg, som ej kunde
undgå att leda hela systemet in på ett felaktigt spår, nämligen att de städer
och andra orter, där varor beslagtogos, fingo rätt att återköpa dem
mot vanligen mycket ansenligt tilltagna belopp. Följaktligen blefvo
varorna ej utestängda, utan tvärtom kunde de olika kontinentala
marknaderna i stor utsträckning förse sig från dylika återköp (rachats),
och kontrollen med oloflig tillförsel försvårades sålunda i högsta grad,
hvilket ock blef följden af de stora auktioner Napoleon lät anställa på
kapadt och konfiskeradt (ej återköpt) gods.1 Den enda utväg, som
radikalt kunde ha röjt upp med svårigheten, skulle ha bestått i att
efter tidigare mönster direkt förstöra det olofliga godset, och därhän
synes Napoleon ej under flere år ha tänkt på att gå. Men skadan af
återköpstaktiken begränsades ej härtill utan gick mycket djupare, i
det att den redan från början till stor del beröfvade politiken dess
ideella inslag och prägel af storslagenhet, af att vara ett medel till
kontinentens frigörelse. Den gaf upphof till trakasserier, som i oafbrutet
crescendo stärkte föreställningen, att meningen med det hela blott
var penningutpressning, utsugning af de kontinentala folken till
förmån för kejsaren, franska kassor, franska marskalkar, generaler och
soldater, ministrar och konsuler. Redan i sammanhang med 1808 års
händelser skrifver en ovanligt vittnesgill iakttagare, det med Frankrike
intimt förbundna Danmarks representant i Hamburg, den tyskfödde
Johann Georg Rist, i sina (1816—21 utarbetade) minnen, att ingen
bland vare sig köpmän, bönder, ämbetsmän eller vetenskapsmän trodde
på några planer till Europas bästa utan alla blott på lust att komma
åt deras fickor — ingen rättvisa ansågs vara att vänta utan enbart
godtycke och de simplaste motiv, alla maskerade af stora ord, hot och
bedrägeri. Och i afseende på systemets sista fas, från 1810, falla orden
från Napoleons egen gode och trogne ehuru själfständigt tänkande
tjänare Mollien nästan exakt lika, då han säger, att »detta påstådda
system . . . beröfvadt hvarje politisk prestige, visade sig för allas ögon
1 König, Die Sächsische Baumwollenindustrie, t. ex. 201 ff., 215 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
