Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Själfblockadens genomförande 1806—07
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFBLOCKADENS GENOMFÖRANDE 1806–-07
115
Komedien med Brunes uppförande i Hamburg blef emellertid
Napoleon för stark. Han flyttade Brune i senare hälften af juli och
gjorde Bernadotte till hans efterträdare, hvilket tydligen medförde
någon skärpning, ehuru den nye, välvillige despot hamburgarna
därigenom fått ställde sig rätt dyrbar för staden och ej heller gick fri
från mer eller mindre obevisliga beskyllningar för besticklighet från
såväl Napoleon som sedermera hamburgska senaten.1 Framför
allt reglerade emellertid Napoleon efter Brunes aflägsnande
spärrningen genom två nya dekret (den 6 augusti och 13 november 1807).
Härigenom lades rätten att beslagta engelska varor i —• den samtidigt
förstärkta — tullpersonalens hand, medan trupperna ställdes till
tulltjänstemännens förfogande, och garantierna för att granskningen ej
skulle släppa igenom otillåtna varor skärptes på alla sätt. Därvid föll
Napoleon tillbaka på den gamla, i grunden rätt hjälplösa utvägen att
förklara stora hufvudgrupper af varor som eo ipso engelska, när de ej
kommo från Frankrike, sålunda flertalet textilvaror (utom vissa, när
de infördes af danska Ostasiatiska kompaniet), metallarbeten, glas,
porslin och raffinadsocker; för kolonialvarorna bestämdes detaljerade
ursprungsbevis från de franska handelsagenterna i exporthamnen.
Beträffande frågan, om ett fartyg anlöpt engelsk hamn, föreskrefvos
ingående förhör med befälhafvare och matroser hvar för sig, med
häktning af dem som lämnat falsk uppgift, hvarefter de skulle lösgifvas
först mot stora böter (6,000 francs för kaptenen och 500 för hvarje
matros); alla dylika fartyg skulle nu konfiskeras, medan Berlindekretet
blott föreskrifvit deras afvisande. Det senare af dessa två dekret —
rörande ursprungsbevis, förhör med fartygsbesättningarna och
fartygs-konfiskation — fick i hufvudsak oförändrad giltighet för hela
kejsardömet genom det s. k. första Milanodekretet tio dagar efteråt (den
23 november), och ytterligare en knapp månad senare följdes det såsom
vi veta af svaret på Orders in Council, det stora, s. k. andra
Milanodekretet, hvilket betecknar slutpunkten af Napoleons åtgärder för
kontinentalsystemet under år 1807. Härtill kom sedan strax på nyåret
1808 (11 jan.) det s. k. Tuileriedekretet, som sökte locka
fartygs-besättningar och passagerare att röja anlöpande af engelsk hamn
genom att utlofva en tredjedel af fartygets och lastens värde som
belöning. Redan i september hade Napoleon med sin vanliga
hänsynslöshet ingripit i Holland och utan vidare •— till sin bror Louis’ förtviflan
1 Lettres ined, de Nap. (ed. Lecestre) n:r 523, 823, 826. — Servières 124. —L
Jfr Wohlwill, Gesch. Hamb. 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
