Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Korruptionen - Fiskalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKALISMEN
137
snarast något mildare stämdt än förut mot de utländska makthafvarna.
En af de ytterst få, som verkligen från början till slut gjorde
kontinentalsystemets obrottsliga genomförande till ledstjärnan för allt sitt
görande och låtande, Hamburgs siste generalguvernör marskalk Davout,
fursten af Eckmühl —■ en alltid lika pålitlig »huggvärja» i kejsarens hand
och så vidt man kan se en man af samma typ som de tyska generaler,
hvilka under det nuvarande kriget styra ockuperade länder —
åsamkade sig därför också kanske ett starkare hat än något af Napoleons
öfriga verktyg och gick bland Hamburgs befolkning under namnet
»Marschall Wuth».
Det var emellertid ej nog med att den genom förvaltningens
besticklighet underhjälpta, allestädes närvarande smugglingen gjorde
kontinentalsystemet illusoriskt. Den medförde därjämte, att
Napoleon samtidigt för sig och Frankrike gick miste om de fördelar
en öppet bedrifven handel af denna omfattning skulle ha
medfört. Närmast gällde detta i statsfinansiellt hänseende, och en
dylik utveckling kunde ej undgå att irritera kejsaren, som
naturligtvis alltid hade svårigheter att få tillräckliga statsinkomster, i
synnerhet som han ej öppet ville tillgripa lånevägen. De tullinkomster,
som ett system med tillåten men fullbelagd import skulle ha skapat
och äfven under den förra lindrigare regimen faktiskt hade skapat,
hamnade nu i smugglarnas och de oredliga ämbetsmännens fickor.
Frankrikes egna tullinkomster, som 1806 varit 51.2 mill. francs och
1807 t. o. m. stigit till 60.6 mill., sjönko 1808 till mindre än en tredjedel
häraf eller 18.6 mill. och 1809 ytterligare till 11.6 mill., alltså en ren
obetydlighet. Det franska tullväsendets mäktige chef Collin de Sussy
äfvensom något senare inrikesministern Montalivet kom då på den
betecknande tanken, att staten skulle kunna träda i formlig konkurrens
med smugglarna. Detta skulle gå så till, att man i en eller annan form
tillät de hittills förbjudna varornas import men mot en afgift som
exakt motsvarade hvad den — som vi sett — fullt affärsmässigt
ordnade smugglingen förut kostat; mer kom då ej in i landet, men vinsten
blef statskassans i stället för smugglarnas.1
En dylik utväg kunde ej undgå att slå an på Napoleon med hans
cyniska verklighetssinne för allt som gällde medlen; men hvad han till
det sista slöt ögonen för var i hur hög grad detta medel skadade hans
stora mål. I själfva verket hade fiskalismen därmed definitivt fått
1 Darmstädter, Frankfurt 308 n. 3; jfr Perceval i engelska budgetdebatten
1810 (Hansard XVI 1056). — Schmidt 358 f.
Fiskalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
