Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Licenssystemet - Frankrike - Licensdekretet 25 juli 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LICENSSYSTEMET I FRANKRIKE
151
egna ordrika förklaringar till licenssystemet, omväxlande med högst
förvillande och dunkla framställningar af sammanhanget. »Här måste
upprepas hvad Ni redan bör ha förstått», heter det i ett ovanligt
klargörande bref till Eugène, vicekonungen i Italien (19 sept. 1810),
»nämligen hvad som menas med en licens. En licens är en tillåtelse för ett
fartyg, som uppfyller däri uppställda fordringar, att in- eller utföra ett
visst af de i licensen angifna varuslagen. För dessa fartyg äro
Berlin-och Milanodekreten af noll och ingen giltighet.» Och hvilken nästan
alltomfattande räckvidd denna suspension af kontinentaldekreten fick,
framgår af ett uttryckligt dekret, det s. k. licensdekretet den 25 juli
1810 liksom af en mängd bekräftelser från Napoleons sida under den
följande tiden. Det fastslogs nämligen i licensdekretet, att från och
med 1 augusti 1810 intet fartyg med utländsk destination fick lämna
Napoleons (»våra») hamnar utan en licens, underskrifven med
Napoleons egen hand. Om fartyget var destineradt till någon af rikets hamnar
eller till kustfart i Medelhafvet fordrades ett mer allmänt
tillstånds-bevis (acquit-å-caution) men därjämte skriftlig förbindelse, som ej
annullerades förrän ankomsten till den franska hamnen bevisligen
ägt rum. Alla fartyg, som ägnade sig åt »le grand commerce» eller
»la grande navigation», måste alltså ha licens, hvartill gafs den högst
betecknande motiveringen, att ingen sådan trafik var möjlig utan
besök i engelsk hamn eller åtminstone visitering af engelsmännen —
som enligt Milanodekretet medförde »denationalisering» och
konfiskation —• och deras licens; »från den stunden måste de också ha min».
Trots att både Berlin- och Milanodekreten på det strängaste förbjödo
all förbindelse med England och allt anlöpande af engelska hamnar,
gjorde Napoleon sig nu en ära af att franska fartyg besökte engelska
farvatten och gingo ända till London, ehuru under neutral flagg. »Under
denna förklädnad tar England emot dem och jag skrifver det lagar,
på grund af dess tryckande behof af handelsförbindelse». Det var ej
underligt, att en dylik frontförändring, som 1812 exempelvis ledde
till licens för import af ris från London, gjorde många vimmelkantiga.
Emellertid är det en gifven sak, att licenser hvarken för besök af
England eller öfver hufvud taget gåfvos utan vidare. Till en början
måste de i allmänhet betalas, vanligen med höga belopp. 30—40
napo-léoner (6—800 francs) omtalas tidigt, sedermera räknades t. ex. 40
napoléoner (800 francs) plus 30 francs pr ton hvete, 15 francs pr ton
råg vid export från hansestäderna som billigt, och importlicenser för
kolonialvaror från England betingade ända till 300 napoléoner eller
[-Licensdekre-tet-]
{+Licensdekre-
tet+} 25 juli
1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
