Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - III. Det öfriga fastlandet - Fransk intressepolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ICKE-FRANSKA FASTLANDET
207
af Beugnot, den »kejserlige kommissarien», d. v. s. högste lokala
förvaltningschefen, i storhertigdömet Berg, vid ett par olika tillfällen och
hade en förespråkare också i Bacher, Napoleons sändebud hos
Rhen-förbundet i Frankfurt. Men det var icke i minsta mån denna anda
som härskade i Paris. På sensommaren 1807 gaf Napoleon Champagny,
som just då höll på att öfvergå från inrikes-till utrikesministerposten,
i uppdrag att utreda hvad Rhenförbundets furstar kunde önska för sin
handel samt hvilka åtgärder som borde vidtagas för att hos dem bereda
afsättning för franska industriprodukter. Säkerligen i öfverensstämmelse
med kejsarens afsikt var det frågan n:r 2 som Champagny i
verkligheten upptog till besvarande, nämligen i den betecknande riktningen, att
man borde hindra de nu konsoliderade tyska staterna att skapa de
hinder för fransk afsättning och i synnerhet transitering af franska varor
tvärsöfver Tyskland, som hade varit uteslutna på den tid de voro små
och splittrade. I öfverensstämmelse härmed höll Napoleon en hel svärm
af handelsspioner öfver hela Tyskland, hvilka inberättade om
smugglingen af engelska och kontinentala varor liksom om de franska
industriprodukternas förmåga att slå medtäflarnas ur brädet; i stor
utsträckning var det på grundval af dylika informationer, som Napoleon sedan
riktade sina mått och steg emot alla andra länders afsättning.
Ett ryktbart exempel på hur Napoleon i verkligheten betraktade
sin politiska mission på detta område är ett bref, som han efter segern
öfver Österrike 1809 af lät från Wien till Fouché (i dennes egenskap
af t. f. inrikesminister), där vredens åskor ljungade öfver franska
inrikesministeriets handelsbyrå:
»Om byrån hade gjort sin skyldighet, skulle den ha dragit nytta af
mitt intåg i Wien genom att uppmuntra köpmän och fabrikanter till
export ?dit af kläde, porslin och andra varor,som betala ansenliga
afgif-ter i Österrike — kläde enbart 60 %. Jag skulle som en naturlig sak ha
fritagit dem från dessa afgifter och fyllt Wiens magasin öfver bräddarna.
Men den byrån tänker på ingenting och uträttar ingenting.»
U^lDet är följaktligen ej till att utestänga England utan till att göra
en bräcka i tullmuren mot de franska varorna som han här vill begagna
sina segrar, och i öfverensstämmelse härmed sökte de franska
industrimännen jämnt en vecka senare genomdrifva tillförsel af fint
franskt kläde till Wien mot en mycket obetydlig tull, utan
recipro-citet för de österrikiska varorna i Frankrike.
Tydligast utformad är emellertid Napoleons nationalegoistiska
po
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
