Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Napoleons lifsmedelspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
KAP. IV. KONTINENTALSYSTEMETS VERKNINGAR
7 mill. pund st. sades en tredjedel af (tydligen det omalda) hvetet
och hälften af mjölet härstamma från Napoleons välde, allt genom
ömsesidiga licenser. Det anmärkningsvärda i detta sammanhang är,
att icke blott Napoleon utan också många engelsmän ansågo denna
stora import från Frankrike i det gifna läget ytterst förmånlig för
fransmännen och betänklig från engelsk synpunkt, dels såsom en
bekväm afsättning för öfverskottsproduktionen och dels som en viktig
inkomstkälla för Napoleon genom de väldiga licensafgifterna - dessa
angåfvos tillsammans med frakt och assurans höja priset med 30 å 50
shillings pr quarter eller oinkr. 135 å 220 shillings pr ton. Ett särdeles
karakteristiskt uttryck fick hela denna tankegång, hvilken var lika
mycket fransk som engelsk, i ett yttrande i underhuset (den 13 febr.
1810) af politikern Marryat (sjöofficerens och romanförfattarens fader),
hvarur följande må återges:
»Den fördel fienden drager af det nuvarande systemet att ge licens
för spannmålsimport är mycket större än många af herrarna föreställa
sig. Det är ett faktum, att de franska jordbrukarne i förra juli månad
hade så stora svårigheter af det låga spannmålspriset, att de ej kunde
betala sina skatter. Priset var då så lågt som 27 shillings pr säck, medan
den franske brukaren räknar med ett pris af 36 shillings som normal
ersättning för sina kostnader. När Buonaparté fick kännedom om dessa
förhållanden, hyste han naturligtvis (sic) ingen tvekan att bevilja licenser
för utförsel af denna spannmål, hvaråt vår regering villigt gaf licens
för införsel. Följden häraf var att höja varans pris i Frankrike, enligt
senaste uppgifter med mer än 50 procent utöfver siffran för sistlidne
juli. På detta sätt gagnades de franska spannmålsodlarna, medan
Bo-napartés statskassa förtjänade 18 shillings pr quarter [=omkr. 80 shillings
pr ton]. Jag underkastar det underhusets allvarliga ompröfning,
huruvida icke omedelbara åtgärder behöfva vidtagas för att göra slut på en
praxis, som i så rikt mått tjänar fiendens ekonomiska intresse.»
Detta leder öfver till den tredje faktor, som var bestämmande för
Napoleons spannmålspolitik, samma motiv som blef afgörande för allt
flere af hans ekonomiska åtgärder ju längre tiden led: penningbehofvet.
Detta och intet annat dikterade hela den brokiga mångfalden af
exportlicenser för spannmål åt franska, italienska och napolitanska
hamnar, hansestäderna, Mecklenburg, Danzig o. s. v., i förening med
särskilda exportafgifter, framför allt i den sistnämnda, viktigaste
export
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
