Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhopad med stora rikedomar. Genom obändigt högmod och
omättlig äregirighet usurperade han ett nära nog oinskränkt
välde, som i viss mån till och med trotsade monarkinnans
ofantliga makt. Men — han föll likväl! Detta palats blef
skådeplatsen för hans sista triumf. Vid den glansfulla
hemkomsten från sina, med strömmar af ryskt blod vunna
senaste segrar och eröfringar, erhöll han denna, för honom
enkom uppbyggda och inredda prakt-boning såsom den
sista ödesdigra gåfvan från sin generösa herrskarinna, och
sjelf invigde han den med en sardanapalisk fest, hvarvid
hon, som kände sig sårad af den öfverdrifna pomp och lyx
han utvecklade och hvilken tycktes anlagd på att, om
möjligt, öfverbjuda hennes egen kejserliga glans och ståt, snart
förkortade sin höga närvaro och redan efter en stund drog
sig misslynt tillbaka. Och då han, ehuru berusad af sin
oerhörda medgång och lycka, nu af hennes beteende
begynte märka hvad klockan var slagen, kastade han sig,
dels troligen genombäfvad af en dyster aning om sitt
förestående olycks-öde, dels kanske ock öfverväldigad af en
sista tacksamhets-känsla, högt gråtande till hennes fötter.
Hon aflägsnade sig likväl, till allmän bestörtning, med
tydliga tecken till harm, och — detta blef sista gången
hon såg honom; ty snart derefter, då han var stadd på
resa till Moldau, hvilket land han redan inbillade sig
kunna lägga under Rysslands oinskränkta herrskare-välde,
sjuknade han ytterst häftigt, midt under sin färd, af en
vådlig tarm-kolik; och denne så mäktige furste fick nu
beqväma sig att, på öppen landsväg, i sin vagn utkämpa
dödskampen och uppgifva sin sista suck i armarna på sin
nièce, Branika.
I hela den ryska kejsarstaden finnes väl knappast
någonting, som så kraftigt erinrar om den allvarliga
sentensen: »Sic transit gloria mundi!» — som detta, oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
