Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af de ofvannämnda trenne svenskarne, i tid intagit en
god plats utmed den väg, der hofvet hade att till en
början passera. Kejsar Nikolaus sjelf, den särdeles ståtlige
mannen, var till häst, och red än tätt utmed kejsarinnans
vagn, gladt tilltalande sin deri befintlige gäst, än
aflägsnade han sig några famnar, för att på nära håll helsa på
en eller annan högre person, den han märkt i någon vagn,
eller som var till häst, likasom han. Prins Oskar åkte,
enligt den stränga etiketten, baklänges, med Brahe vid sin
sida; midt emot honom satt kejsarinnan; men hvem hon
hade bredvid sig, kan jag ej bestämdt uppgifva. Särdeles
anmärkningsvärdt fann jag det förhållande, att vår
kronprins för tillfället hade en uppsyn, blandad af ytterlig
vördnad och en ödmjukhet, som gränsade till — att jag
så må säga — förkrosselse; hvartill ej gerna någon
annan orsak kunde förefinnas, än att han kände sig alltför
obetydlig i jemförelse med de hög-mäktiga personer,
hvilkas gäst han nu var; ja, första gången kejsaren, efter
ankomsten till öarne, närmade sig vagnen för att tilltala
honom, fann prins Oskar för godt att skyndsamt resa sig
upp, för att stående svara honom; men då detta af
Nikolaus genast afböjdes, gjordes sedermera endast ett svagt
försök att för andra gången upprepa det, när kejsaren åter
nalkades.
Allteftersom prinsen helt sakta åkte vidare, hördes
bland åskådarne ett halfhögt bifalls-sorl; alla funno hans
utseende särdeles behagligt, och bland fruntimren rådde en
verklig beundran, som ej kunde undgå att här och der
framkalla ett, om ock dämpadt utrop af förtjusning, såsom:
»Ack, hvad han är vacker! ... Gud i himlen, så söt han
är!» ... o. s. v. Det senare utlåtandet, som afgafs på
tyska, härrörde från ett ungefär 25-årigt fruntimmer, som,
tillika med en medelålders herre (förmodligen hennes man),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
