Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
21
— Förlåt, sade adjutanten och reste sig, jag måste gå och
anmäla för generalen .. .
—• Vem var det som kom? frågade jag.
— Grevinnan, svarade han, knäppte igen uniformsrocken
och skyndade uppför trappan.
Efter några minuter trädde en officer i syrtut utan epåletter
och med ett vitt ordenskors i knapphålet ut på trappan; han var
liten till växten, men såg ovanligt bra ut. Efter honom följde
majoren, adjutanten och ännu några officerare. Generalens
hälsning, röst och alla rörelser röjde att han var en man som var väl
medveten om sitt höga värde.
—• Bonsoir, madame la comtesse, sade han och sträckte in
handen genom vagnsfönstret.
En liten hand i glacéhandske tryckte hans, och ett täckt,
leende litet ansikte i gul hatt uppenbarade sig i vagnsfönstret.
Av hela samtalet, som varade i några minuter, uppfångade
jag endast i förbifarten hur generalen småleende sade:
—• Vous savez que j’ai fait Væu de combattre les infidèles;
prenez donc garde de ne pas le devenir.
Man skrattade inne i vagnen.
—• Adieu donc, mon cher général.
—• Non, au revoir, sade generalen på väg uppför trappan.
N’oubliez pas que je m’invite pour la soirée de demain.
Vagnen rullade vidare, och följd av majoren gick generalen
in. Då han passerade den öppna dörren till adjutantrummet,
varseblev han min civila person och bevärdigade den sin nådiga
uppmärksamhet. Efter att ha lyssnat till min anhållan gav han ett
obetingat samtycke och återvände så in i mottagningsrummet.
—• Där ha vi ännu en, tänkte jag på hemvägen, som är i
besittning av allt Vad en ryss någonsin kan förvärva: rang, rikedom,
anseende — och strax före en batalj, vars utgång Gud allena vet,
skämtar han med en vacker kvinna och lovar att dricka te hos
henne dagen därpå, alldeles som om han träffade henne på en bal.
Jag erinrade mig ett påstående jag hört av en tatar att endast
en fattig man kan vara tapper. »Den som blir rik blir feg», säga de,
visst inte för att nedsätta de bättre lottade, utan som en allmän,
oföränderlig regel. Generalen riskerade att jämte livet förlora
vida mer än alla de andra jag haft tillfälle iaktta, men ändå
visade ingen en sådan älskvärd, vinnande sorglöshet och
tillförsikt som han. Mina föreställningar om tapperheten råkade i
fullständig oreda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
