Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Moskva ligger tyst. Någon enda gång hörs gnisslet av
vagnshjul på den vinterliga gatan. Inga ljus lysa längre i fönstren, och
lyktorna ha släckts. Från kyrkorna ljuder klockringning, klangen
dallrar över den sovande staden och förkunnar att morgonen nalkas.
Gatorna äro öde. Någon enstaka åkarsläde plöjer på smala medar
genom snömodden, och i nästa gathörn slumrar körsvennen in i
väntan på en körning. En gumma vandrar till kyrkan, där redan
de osymmetriskt ordnade vaxljusen brinna med röda lågor, som
spegla sig i helgonbildernas guldinfattningar. Arbetarfolket har
redan stigit upp efter vinternattens långa vila och går till sitt
arbete.
Men hos herrskapen är det ännu kväll.
I ett av restaurang Chevaliers fönster lyser lagstridigt ljus
genom de stängda fönsterluckorna. Utanför porten står en
täckvagn, en posttrojka och fullt med slädar och åkardroskor.
Portvakten sitter väl insvept och trycker sig mot husknuten som om
han ville gömma sig.
—• Hur länge tänker de hålla på och prata strunt, de där?
undrar vaktmästaren, som glåmig i ansiktet sitter i Vestibulen.
Och just nu när jag har tjänstgöring!
Från det angränsande upplysta kabinettet höras röster.
Det är tre unga män som supera. De sitta kring ett bord, där
ännu resterna av supén stå kvar. Den ene, liten, prydlig, mager
och ful, sitter och ser pä den avresande med snälla, trötta ögon.
Den andre, som är högväxt, ligger bredvid det med tombuteljer
belamrade bordet och leker med en klocknyckel. Den tredje,
iförd splitterny pälskavaj, går av och an i rummet, stannar ibland,
knäcker en krakmandel mellan fingrarna, som äro rätt tjocka men
ha välputsade naglar, och småler oavbrutet; hans ögon och ansikte
glöda. Han talar med hetta och gestikulerar, men han märker att
han ej finner ord och att de ord han finner inte till fyllest uttrycka
vad han har på hjärtat. Han småler oavbrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
