Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
43
honom så främmande, nu sutto honom så nära och samman med
honom hoppade och riste, då sidhästarna ryckte i de stelfrusna
draglinorna. Så upprepade han på nytt: —• Vad jag tycker om
dem! En gång sade han till och med högt: — Är det inte en
huggare? Han undrade sedan själv åt vem han sagt det och frågade
sig: —• Är jag full kanske?
Han hade visserligen för sin del tömt två flaskor vin, men det
var inte endast vinet som utövade sin verkan på Olenin. Han
tänkte på alla de efter vad han tyckte innerliga vänskapsord som
skyggt men liksom oemotståndligt trängt sig fram vid avskedet.
Han mindes handtryckningar, blickar, tystnad, tonfallet i det
»Farväl, Mitja!» som tilhopats honom i det sista. Han tänkte på
hur han själv hade öppnat sitt hjärta. Allt detta rörde honom.
Inte bara vänner och släktingar, inte bara likgiltiga, utan
osympatiska, avogt sinnade människor hade inför skilsmässan helt
plötsligt liksom enat sig om att hålla av honom, förlåta honom
som inför en stundande bikt eller döden. —- Kanske jag aldrig
kommer tillbaka från Kaukasien, tänkte han och kände att han
älskade sina vänner, ja, inte sina vänner blott, och han greps av
medlidande med sig själv. Men vad som försatte honom i en sådan
exaltation att han ej förmådde hålla tillbaka de meningslösa ord
som kommo honom på läpparna, det var inte käileken till
vännerna och inte heller till någon kvinna (han hade ännu aldrig varit
kär). Det var kärleken till honom själv, en het, hoppfull, ungdomlig
kärlek till allt gott i hans själ (och just nu tycktes det honom att
där fanns endast gott), som kom honom att gråta och mumla
osammanhängande ord.
Olenin Var en ung man som inte fullständigt genomgått någon
skola, inte haft fast anställning i något verk (han var endast
»inskriven» någonstans), som ödslat bort hälften av sin förmögenhet
och som vid tjugufyra års ålder inte Valt någon levnadsbana och
aldrig haft något slags arbete. Han var blott och bart »en
ungherre», som det heter i Moskvasocieteten.
Vid aderton års ålder var Olenin så fri som blott 40-talets
rika unga ryssar Voro det, när de tidigt blivit föräldralösa. För
honom existerade inga — Vare sig fysiska eller moraliska —< band;
ban kunde göra vad han behagade, det Var ingenting han
nöd-tvunget måste. Han hade Varken familj eller fädernesland, Varken
tro eller några ouppnådda önskningar. Han trodde inte på något
och böjde sig inte för något. Men det oaktat Var han långtifrån
en missnöjd, blaserad och kylig yngling, tvärtom råkade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
