Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
45
Då han kommit ut ur staden och såg de snöhöljda vidderna
omkring sig, gladde han sig åt att han var ensam på dessa vidder.
Han svepte pälsen om sig och lade sig ned på bottnen av släden.
Hans stämning blev lugnare, och ban försjönk i drömmerier.
Avskedet från vännerna hade tagit honom djupt, han började
tänka tillbaka på hela sista vintern han tillbragt samman med
dem i Moskva, och bilder från det förgångna blandade med
oklara tankar och självförebråelser döko upp inom honom.
Han tänkte på vännen som följt honom in i det sista och på
hans förhållande till flickan de talat om. Det var en rik flicka. —.
Hur kunde ban bli kär i henne, fast hon var kär i mig? tänkte ban,
och fula misstankar kommo för honom. När man tänker närmare
efter, finns det bra mycket ohederligt hos folk. Men hur kommer
det sig egentligen att jag aldrig blivit kär? Alla människor säger
mig att jag inte varit kär. Är jag verkligen ett moraliskt
vidunder? Och han började dra sig till minnes sina ansatser till
förälskelse. Han tänkte på första tiden av sitt societetsliv och en
syster till en av hans vänner. Han hade brukat sitta tillsammans
med henne om kvällarna vid lampan, som belyste hennes flitigt
syende fina fingrar och nederdelen av det vackra, smala ansiktet,
och han tänkte tillbaka på den tröga konversationen,
förnimmelsen av förlägenhet och tvång och den ständiga känslan av
desperation över denna förnimmelse. En inre stämma sade oupphörligt:
—• Inte så, inte så, och »inte så» blev alltihop. Sedan kom ban
ihåg en bal och en masurka med den vackra D. — Vad jag var
kär den kvällen, och vad jag var lycklig! Och vad det kändes
smärtsamt och retsamt nästa morgon, då jag vaknade och kände
att jag var fri. Varför kommer då inte kärleken? Varför kommer
den inte och binder mig till händer och fötter? tänkte ban. Nej,
kärlek har jag aldrig känt. Och den där grannfröken, som en gång
sade till mig och Dubrovin och adelsmarskalken att hon älskade
stjärnorna, hon var också »inte sä». Sedan kom ban att tänka på
sitt lantgods och vad han där uträttat, men inte heller bland de
hågkomsterna fanns något att känna glädje över.
— Jag undrar om de länge talar om min avresa? flög det för
honom. Men vilka »de» voro visste han ej, och omedelbart
därefter vaknade en tanke, som kom honom att grimasera och
framstöta oartikulerade läten. Det Var tanken på monsieur Cappel,
skräddaren, och de sexhundrasjuttioåtta rubel ban var skyldig
honom; han kom ihåg sina egna ord, då ban bett skräddaren vänta
ännu ett år, och det uttryck av häpnad och undergivenhet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
