Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LEO TOLSTOJ
Men inte blott vapnen utan bela den trasiga dräkten bärs ocb
ordnas på ett oförlikneligt sätt som inte är allom givet och som
genast slår en kosack eller en kaukasier i ögonen. Bukasjka hade
den dzjigitiska ären. Med händerna på sabelfästet såg han
alltjämt kisande mot den fjärran aulen. Hans drag voro egentligen inte
vackra, men vid första blicken på den ståtliga gestalten och det
intelligenta ansiktet med de svarta ögonbrynen tänkte man
ovillkorligt: —. En grann pojke!
—- Så det vimlar av kvinnfolk i aulen! sade ban med hög
röst, utan att vända sig till någon särskild, och drog i en lättjefull
halvgäspning upp läpparna över de bländvita tänderna.
Nazarka, som låg nedanför, lyfte hastigt på huvudet och
anmärkte: ,
— De går väl efter vatten.
—• Man borde skicka av ett skrämskott, sade Bukasjka
skrattande. Tänk vad det skulle bli fart på dem!
— Det når inte fram!
— Pytt! Min går längre än så . . . Snart har de en helgdag,
de där, och då skall jag gå och hälsa på Girej-khan och dricka
busa x, sade Bukasjka, i det han ilsket slog efter de envisa myggen.
Ett prassel i snåren kom kosacken att lystra. En brunfläckig
rapphönshund, som letade efter ett spår och oavlåtligt viftade
med den hårlösa svansen, kom springande mot kordongen.
Bukasjka igenkände en grannes och jägares, farbror Jerosjkas
hund, och bakom honom fick han se jägaren själv dyka upp ur
snåren.
Farbror Jerosjka var en jättelik kosack med stort, isgrått
skägg och skuldror och bröst så breda att då han inte hade någon
bredvid sig, som nu i skogen, föreföll ban att vara av medellängd,
så proportionerliga voro hans kraftiga lemmar. Han bar en trasig,
uppkavlad blus, fotlindor och hjortläderspjäxor omvirade med
snören och hade en rufsig skinnmössa på huvudet. På ryggen
bar han över ena skuldran jaktredskapet för fasan, »kobylka»,
och en påse med diverse lockmat för hök, över andra skuldran
hängde en skjuten vildkatt i en rem. Rätt bak hängde vid bältet
en liten påse med kulor, krut och bröd, en hästsvans att vifta
bort myggen med, en lång dolk i flätad slida, brunfläckig av
gammalt blod, och två fällda fasaner. Han kastade en blick mot
kordongen och stannade.
—• Hej, Bjam, skrek han åt hunden med så rungande bas
1 Tatariskt öl bryggt på hirs. Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
