Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
69
detsamma skymtade han i det svaga månljuset ett tatarhuvud
främst på stammen. Han riktade geväret rätt mot huvudet.
Det föreföll helt nära, i ändan på stammen. Han tog sikte. —•
Jo det är en, det är en abrek! tänkte han belåtet och kastade
sig ned på knä, riktade geväret på nytt, tog skarpt sikte på
kornet, som knappast kunde urskiljas i andra ändan av det långa
geväret, sade som det brukas bland kosackerna och som han i
barndomen blivit inlärd: — I Fadrens och Sonens namn, och
tryckte av. En bländande blixt upplyste för ett ögonblick Vass
och vatten. Djudet av den korta, skarpa knallen flög över floden
och övergick någonstans långt borta till ett åsklikt muller.
Stocken seglade nu inte längre tvärsöver floden utan följde vaggande
och krängande med strömmen nedåt.
— Tag fast lionom, säger jag! skrek Jergusjov, i det han
trevade efter geväret och reste sig.
—■ Vill du tiga, din tusan, viskade Duka och bet ihop
tänderna. Det är abreker!
—• På Vem sköt du? frågade Nazarka. På vem sköt du,
Dukasjka?
Dukasjka svarade inte. Han laddade sitt gevär och tittade
efter den bortseglande stocken. Den stannade på en bank ej
långt därifrån, och bakom den uppenbarade sig något stort
föremål som gungade på vattnet.
—• På vem sköt du? Varför vill du inte tala om det? upprepade
kosackerna.
—• Det är abreker, säger jag dig, upprepade Duka.
—• Prat! Gick skottet av av sig själv kanske?
—• Jag har skjutit ihjäl en abrek. Det var vad jag sköt på,
förklarade Duka med av sinnesrörelse skälvande röst och sprang
på fötter. Det var en människa som seglade. . . och ban pekade
på banken. Jag fällde honom. Titta där!
— Du ljuger, upprepade Jergusjov och gnuggade sig i ögonen.
— Ljuger jag? Titta då! Titta där! Dukasjka tog honom
om axlarna och böjde honom emot sig med sådan kraft att
Jergusjov stönade.
Jergusjov såg i den riktning dit Duka pekade, och då han
varseblev en människokropp ändrade ban med ens ton.
—• Åhå! Där är säkert flera, det säger jag, där är flera, sade
ban sakta och började syna sitt gevär. Den här seglade i spetsen;
antingen är de redan här eller också inte långt borta på andra
sidan, det säger jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
