Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
77
—’ Jag hittar inte här, svarade Vanjusja trumpet.
— Vem är det som är så oförskämd mot dig? frågade Olenin
och såg sig omkring.
— Tusan vet vad det är för ena. Tvi! Den riktige husbonden
är inte hemma, han har gått till en ryssja säger de. Och käringen
hon är en sån djävul, så Gud bevare en! svarade Vanjusja och
tog sig om huvudet. Hur man skall kunna vara här, det begriper
jag inte. De är sannerligen värre än tatarer, de här. Att de skall
vara kristna, märks då inte. Nej, tataren är mycket hyggligare.
Gått till ryssjan —■ påhitt, slöt Vanjusja och vände sig bort.
—■ Jaså, det är inte som hemma inte? sade Olenin gycklande,
utan att stiga av hästen.
— Får jag inte lov att ta hästen? sade Vanjusja, som trots
sitt missnöje med dessa för honom nya förhållanden tydligen var
beredd att böja sig för ödet.
— Jaså, tataren är hyggligare, du Vanjusja? upprepade
Olenin, i det han steg av hästen och smällde handen i sadeln.
—’ Ni skrattar ni, ni tycker det är lustigt ni, brummade
Vanjusja i ilsken ton.
— Seså, var inte ond nu, Ivan Vasiljevitj, svarade Olenin
alltjämt småleende. Vänta skall jag gå till värdfolket och ställa
allting till rätta, skall du få se. Du skall få det präktigt. Var
bara lugn!
Vanjusja svarade inte, han bara såg föraktfullt efter
husbonden med kisande ögon och runkade på huvudet. Olenin var
för Vanjusja endast husbonden. Vanjusja var för Olenin endast
tjänaren, och bägge skulle blivit högst förvånade om någon sagt
dem att de voro vänner. Men vänner voro de utan att själva veta
det. Vanjusja hade kommit i det Oleninska huset som elvaåring,
och Olenin hade då varit vid samma ålder. Då Olenin var femton
år, roade han sig för en tid med att ge Vanjusja lektioner och
lärde honom läsa franska, en färdighet varöver Vanjusja var inte
måttligt stolt. Än i dag, då han var på gott humör, hände det
att han kom med franska glosor, alltid åtföljda av ett fånigt
skratt.
Olenin sprang upp på stugtrappan och öppnade dörren till
förstugan. Marjanka ryggade förskräckt tillbaka, tryckte sig
intill väggen och gömde nedre delen av ansiktet bakom den vida
ärmen på den röda tatarskjortan, det enda plagg kosackkvinnorna
vanligen bära inomhus. Olenin sköt upp dörren på vid gavel och
urskilde i halvdunklet den unga kosackflickans hela högväxta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
