Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
121
— Är du inte i fast värvning?
— Inte! Jag har nyss gått in. Har inte häst ännu och kan
ingenstans få någon. Därför är jag inte heller gift.
-— Hur mycket kostar en häst?
•— Häromdagen bjöd de ut en på andra stranden, men sextio
penningar ville de inte ta, och det var ändå en nogajhäst.
-— Vill du bli drabant hos mig? (I fält är »drabanten» en sorts
ordonnans, som officerarna få till sin disposition.) Jag skall
utverka det, och en häst skall jag ge dig, sade Olenin plötsligt.
Säkert! Jag har två och behöver inte den ena.
— Visst behöver ni den, skrattade Du kas]ka. Varför skulle
ni ge mig en gåva? Med Guds hjälp reder det sig nog för oss.
— Jo, du får den. Eller vill du inte bli drabant? frågade
Olenin, helt förtjust åt idén att skänka en häst åt Bukasjka. Men
ändå kände han sig på något vis skamsen och generad. Han
letade efter något att säga, men fann inget passande.
Bukasjka var den som först bröt tystnaden.
•— Säg, har ni ett eget hus i Ryssland? frågade han.
Olenin kunde inte låta bli att berätta att han hade inte bara
ett utan flera hus.
— Ett bra hus? Större än våra? frågade Bukasjka naivt.
■— Mycket större, tio gånger större, i tre våningar, berättade
Olenin.
-— Och finns där likadana hästar som hos oss?
■— Jag haf hundra stycken hästar, till tre- och fyrahundra
rubel stycket, men de är inte lika era. Trehundra silverrubel.
Och kapplöpningshästar du vet. . . Men ändå tycker jag bättre
om era.
■— Säg, kom ni hit av egen fri vilja eller blev ni skickad?
frågade Bukasjka, alltjämt som med ett lätt gäckeri i tonen. Titta,
det var här ni gick vilse, tillfogade han och pekade på en stig de
just gingo förbi, ni skulle ha vikit åt höger.
— Jag kom av egen fri vilja, svarade Olenin, Jag ville se hur
det såg ut här borta hos er, och så ville jag vara med om fälttåg.
— Jag skulle vilja ge mig ut på ett fälttåg i denna stund,
sade Bukasjka. Kors, så schakalerna tjuter, tillade han och ställde
sig att lyssna.
•— Tycker du inte det känns hemskt att du har dödat en
människa? frågade Olenin.
— Nej, varför det? Jag skulle vilja ge mig ut på ett fälttåg,
upprepade Bukasjka. Å, vad jag skulle vilja det, å!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
