Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
Olenin mulnade. Bjeletskij märkte det och smålog vädjande.
— Ja, medge själv, sade han. Ni bor i samma hus — och en
så vefkligt stilig flicka, en fulländad skönhet.. .
— Ja, hon är underbart vacker, sade Olenin. Jag har aldrig
sett sådana kvinnor.
— Nå, men då så? . . . undrade Bjeletskij alldeles oförstående.
— Det är kanske besynnerligt, svarade Olenin, men varför
skulle jag inte bekänna det? Ända sen jag kom hit är det Som
om kvinnor inte existerade för mig. Och det är jag uteslutande
nöjd med. För resten, vad skulle det kunna finnas för
gemensamt mellan mig och kvinnorna här? Med Jerosjka är det en
annan sak. Vi har en gemensam passion — jakten.
— Gemensamt? Gemensamt? Vad fanns det för gemensamt
mellan mig och Amalia Ivanovna? Just detsamma. Ni säger
kanske att de är så smutsiga här, men än sen då? A la guerre
comme à la guerre.
— Jag har aldrig känt några Amalior och har aldrig förstått
mig på att umgås med dem, svarade Olenin. Men för dem kan
man omöjligt känna aktning, och kvinnorna här högaktar jag.
— Nå, så högakta dem då. Vem hindrar er?
Olenin svarade inte. Han ville tydligen inte bli avbruten i
vad han ämnat säga. Det låg honom för mycket om hjärtat.
— Jag vet att jag utgör ett undantag. (Han var synbart
förlägen.) Men mitt liv har gestaltat sig så att jag inte ser någon
anledning att ändra mina grundsatser, och inte nog med det,
jag skulle inte kunna leva här — jag talar inte ens om att leva
så lyckligt som nu — i fall jag levde på ert vis. Dessutom, jag
söker något helt annat, ser på dem med helt andra ögon än ni.
Bjeletskij höjde tvivlande ögonbrynen.
— Kom i alla fall i kväll! Marjanka kommer med, jag skall
göra er bekanta. Kom så är ni hygglig. Tycker ni det är
tråkigt kan ni ju gå igen. Kommer ni, säg?
— Jag skulle ju kunna komma, men för att säga sanningen
är jag rädd för att låta mig dras med.
— Aha! Aha! ropade Bjeletskij. Kom bara, jag skall hålla
ordning på er. Kommer ni? På hedersord?
—Jag skulle ju kunna komma, men uppriktigt sagt, jag
förstår inte vad vi skall göra där, vilken roll vi skall spela.
— Ja, men nu ber jag er. Kommer ni?
— Kanske, svarade Olenin.
— Kan man tänka sig! Här finns ju de mest förtjusande kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
