Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
— Så vacker! upprepade Bjeletskij.
Så vacker! tycktes Marjankas ögon upprepa. Utan klart
medvetande om vad han gjorde, slog Olenin armen om henne och ville
kyssa henne. Hon slet sig häftigt lös, hade så när knuffat omkull
Bjeletskij och dragit ner bordduken och rusade bort i vrån bakom
ugnen. Det blev ett skratt och ett oväsen. Bjeletskij viskade något
till flickorna, och plötsligt sprungo de alla ut i förstugan och
reglade dörren.
— Varför kysste du Bjeletskij, men vill inte kyssa mig?
frågade Olenin.
— Jag vill yite, det är inte mer med det, svarade hon och
krökte underläppen och drog upp ögonbrynen. Han är guffar,
han, tillade hon med ett småleende. Hon gick bort till dörren
och började bulta. Varför har ni reglat, era rackare?
— Än sen då, de kan just vara där de är, vi stannar här,
sade Olenin och makade sig närmare henne.
Hon rynkade ögonbrynen och sköt honom avvisande ifrån sig.
Och återigen föreföll hon Olenin så majestätiskt skön att han
började blygas över vad han gjorde. Han gick bort till dörren och
ruskade den.
— Bjeletskij, öppna! Vad är det där för dumma upptåg?
Marjanka brast på nytt ut i sitt ljusa, glada skratt.
— Är du rädd för mig? frågade hon.
— Ja, du är ju lika ondsint av dig som din mor.
— Du skulle sällskapa ändå mer med Jerosjka, så skulle
flickorna bli ändå kärare i dig.
Och hon smålog och såg honom rätt i ögonen med ansiktet tätt
inpå hans.
Han visste inte vad han skulle säga.
•— Om jag skulle komma och hälsa på hos er? . . . sade han
helt plötsligt.
— Det vore en annan sak, svarade hon med ett kast på
huvudet.
I detsamma slog Bjeletskij upp dörren, och Marjanka flög
ifrån Olenin så att hon stötte sitt knä mot hans ben.
— Allt det där jag tänkt förut var bara strunt: det om
kärleken och självuppoffringen och Lukasjka. Lyckan är det enda
som betyder något, och den som är lycklig, han har rätten på sin
sida, flög det genom Olenins huvud, och i ett lidelseutbrott, som
överrumplade honom själv, slog han armen om den vackra
Marjanka och kysste henne på tinningen och kinden. Marjanka blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
