Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIX - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
149
oavlåtligt afbete upptog den unga flickans bela dag. I
dagbräckningen hoppade hon ur bädden, tvättade ansiktet i kallt vatten,
band duken om huvudet och sprang barfota ut till kreaturen.
Sedan tog hon i hast på skor och besjmet, lade litet bröd i ett
knyte och spände så för oxarna och gav sig i väg till vingården
för återstoden av dagen. Där skar hon ned druvklasar och
släpade på fyllda korgar, med blott en liten stunds middagsrast,
och på kvällen återvände hon till stannitsan. Glad och knappast
trött alls kom hon ledande oxarna vid tömmen och klatschade
med sitt länga pådrivarspö. Sedan hon i skymningen drivit in
kreaturen tog hon en handfull solrosfrön ur den vida skjortärmen
och gick ut till de andra flickorna i gathörnet. Men så snart
af-tonrodnaden slocknat gick hon in igen, åt sin kvällsvard samman
med föräldrarna och den lille brodern i den mörka mjölkkammarn
och gick sedan sund och sorglös in i stugan, satte sig på spishällen
och lyssnade halvslumrande till hyresgästens tal. När han gått
kastade hon sig ned på sängen och sov djupt och lugnt till
morgonen. Nästa dag gick på samma sätt. Lukasjka hade hon inte sett
sedan förlovningsdagen, och lugn väntade hon på tiden för
bröllopet. Vid hyresgästen hade hon vant sig, och hon tyckte om att
känna hans ihärdiga blickar.
XXX.
Fastän det var så hett att man inte visste var man skulle göra
av sig, fastän hela svärmar av mygg surrade i arbans svala skugga
och brodern knuffade henne, där ban oroligt låg och vände på sig,
höll Marjanka redan på att somna, då Ustenjka, grannen,
plötsligt kom springande, kröp under arban och lade sig bredvid henne.
— Nu skall vi sova, flickor, nu skall vi sova! sade Ustenjka
och lade sig till rätta. Vänta! och hon sprang upp. Det är inte
bra så här. Hon bröt av några gröna kvistar, fäste dem vid
vagnshjulen på båda sidor och kastade sin besjmet över.
— Du, i väg med dig! skrek hon åt pojken och kröp tillbaka
under vagnen. Inte passar det att kosacker ligger hos flickorna.
Gå din väg!
Ensam under arban med väninnan slog Ustenjka plötsligt
båda armarna om henne, tryckte sig intill henne och började kyssa
henne på hals och kinder.
— Lilla raring, lilla söta, sade hon och brast ut i sitt gälla,
fnittrande skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
