Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
XXXI.
Solen hade redan stigit över päronträdet, som skuggade arban,
och dess sneda strålar trängde igenom Ustenjkas flätverk och
brände de sovande flickomas ansikten. Marjanka vaknade och
började vira om huvudet. Vid en blick omkring sig fick hon syn
på hyresgästen, som med bössa över axeln stod bakom
päronträdet och talade med hennes far. Hon knuffade till Ustenjka
och visade henne med ett stumt leende på honom.
—• Jag var ute i går, men fann ingen, sade Olenin och såg sig
oroligt omkring. Grenarna skymde bort Marjanka.
— Ni skall gå rakt som efter linjal i denna riktningen, i
en övergiven vingård som benämnes vildmarken finns det alltid
harar, sade kornetten, som genast ändrat sitt sätt att tala.
— Gå efter harar mitt i brådaste arbetstiden — har man hört
på maken! Ni borde hellre hjälpa oss. Ni skulle få arbeta ihop
med flickorna, sade gumman muntert. Seså, flickor, upp med er!
skrek hon.
Marjanka och Ustenjka började viska med varann och kunde
knappt behärska sin skrattlust under vagnen.
Sedan det blivit bekant att Olenin givit Lukasjka en häst värd
femtio penningar, hade hans värdfolk blivit vänligare. I
synnerhet kornetten tycktes med tillfredsställelse se hans försök att
närma sig dottern.
— Men jag kan inte det där arbetet, sade Olenin och försökte
hålla blicken från det gröna flätverket under arban, där han
skymtat Marj ankas blåa skjorta och röda halsduk.
— Kom bara, jag skall bjuda dig på inlagda persikor, sade
gumman.
— Det är efter gammal kosackisk sed hon talar så där i all
enfald, sade kornetten förklarande och liksom ursäktande. I
Ryssland, förmodar jag, har ni till lystmäte njutit icke allenast
persikor utan jämväl och fastmer sylter och kompotter av ananas.
— Så det finns harar i den förvildade vingården? frågade
Olenin. Då går jag dit, och efter en snabb blick genom de gröna
grenarna lyfte han på mössan och försvann mellan vinstockarnas
raka gröna rader.
Solen hade redan sjunkit bakom vingårdshägnaderna och
dess sista, dämpade strålar lyste genom det genomskinliga löv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
