Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
blicken säga. Den ståtliga hästen med sitt silverbeslagna remtyg
och den vackre kosacken själv väckte allmän uppmärksamhet
på torget. Den småväxte, magre Nazarka var vida torftigare klädd
än Lukasjka.
Då Lukasjka red förbi gubbarna, stannade han och lyfte den
vita, knollriga mössan från sitt tättklippta svarta huvud.
— Har du drivit i väg mänga nogaj hästar, va? sade en mager
liten gubbe med mörk och mulen blick.
— Du har väl räknat dem, farbror, efter du frågar, svarade
Lukasjka och vände sig bort.
— Du kunde just låta bli att dra pojken med dig, fortsatte
gubben än mörkare i minen.
Allting vet han också, den där satgubben, mumlade Lukasjka
för sig själv med förtretad min. Men efter en blick åt gathörnet,
där en mängd flickor stodo samlade, vände han hästen ditåt.
— God dag på er, flickor, ropade han med kraftig, klingande
röst och höll in hästen. Ni har sörjt mig, kan jag se, så att ni har
blivit gamla och fula.
Han skrattade.
— God dag på dig, Lukasjka, god dag, hördes glada röster.
Har du mycket pengar med dig? Nu måste du köpa godsaker
åt flickorna. Hur länge blir du hemma? Vi har inte sett dig på
så länge.
— Jag och Nazarka har kommit för att leva lustigt här i
natt, svara Lukasjka, Svängde spöet över hästen och red tätt
inpå flickorna.
— Marjanka hon har glömt dig alldeles, hon, pep Ustenjka,
och hon gav Marjanka en knuff och slog till ett gällt skratt.
Marjanka steg åt sidan för hästen, kastade huvudet tillbaka och
såg lugnt på kosacken med stora, blixtrande ögon.
— Vad är det för tilltag? Varför driver du hästen rätt på en?
sade hon torrt och vände sig bort.
Lukasjka föreföll att vara på särskilt gott lynne. Hans ansikte
strålade av övermodig levnadslust. Marjankas kyliga tilltal bragte
honom tydligen ur fattningen. Han rynkade ögonbrynen.
•— Ställ dig i stigbygeln, så skall jag rida bort i bergen med
dig, ropade han, liksom ville han jaga ifrån sig alla onda tankar,
och lät hästen dansa mitt ibland flickorna. Han lutade sig ned mot
Marjanka. Jag skall kyssa dig, jag skall kyssa dig så!
Marjanka mötte hans blick och rodnade plötsligt. Hon ryggade
tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
