Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
leo tolstoj
Man skilde dem åt och drog dem in i var sitt rum.
Nechlju-dov var god vän med fursten.
— Gå för Guds skull och övertala honom att han samtycker
till att duellera. Hau var drucken, men kanske han kommer till
besinning. Den här saken får inte sluta så här.
Fursten gick.
— Jag har slagits både i dueller och i krig, sa den store. Jag
tänker inte slåss med en pojkvalp. Jag vill inte, och därmed basta.
Ja, de resonerade och de resonerade och så blev det inget mer.
Men den store slutade upp att komma till oss.
I den där affären då reste han ju kamm och var morsk värre —
jag menar Nechljudov — men i allt annat var han som en
barnunge. Jag minns en gång:
— Vem har du hos dig? frågade fursten Nechljudov.
— Ingen, sa han.
— Vad för slag? Ingen? sa den andre.
— Varför det? sa han.
— Vad menar du?
— Jag har levat så till nu, sa han, så varför skulle det vara
omöjligt?
— Har du levat så? Det är inte möjligt!
Och han till att gapskratta, och herrn med stora mustascherna
började också skratta. De höll på att kikna.
— Verkligen aldrig? sa de.
— Nej, aldrig.
De höll på att skratta ihjäl sig. Jag begrep förstås genast vad
det var de skrattade åt. Jag tittade på honom för att se vad för
min han skulle hålla.
— Kom, så går vi med detsamma, sa fursten.
— Nej, inte för aldrig det, sa han.
— Seså, det där är ju löjligt, tyckte den andre. Drick ett glas,
så får du kurage, och sen far vi.
Jag bar in en butelj champagne åt dem. De tömde den,
och sedan tvang de pojken med sig.
Vid ettiden kom de tillbaka. De satte sig att supera: och de
var en hel mängd nu, allihop finfina herrar: Atanov, greve
Sjustach, furst Razin, Mirtsov. Och alla gratulerade de
Nechljudov och skrattade. De kallade på mig, och jag såg att
de var duktigt på sniskan allihop.
— Gratulera herrn där, sa de.
— Till vad? frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
