Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
199
Från den dagen fick honom Fjedotka så fast att han kom till
oss Var dag. De spelade ett par partier, och sen bar det av dit upp.
Gud vet vad de hade för sig, men han blev som en helt ny
människa och var Jämt tillsammans med Fjedotka. Förr var
han elegant och prydlig och friserad, nu var han sig lik bara på
rnornarna; när han hade varit där uppe, kom han ner rufsig i
håret, med dun och krita på rocken och smutsiga händer.
En gång kom han där uppifrån i det skicket tillsammans med
fursten, han var blek, hans läppar darrade, och han talade
häftigt.
— Jag tillåter honom inte, sa han, att säga att Jag inte är
Just ■— eller vad det var — och att han inte tänker spela med
mig vidare. Jag har betalt honom tiotusen, så han kunde uttrycka
sig försiktigare i andras närvaro.
■— Seså, sa fursten, inte lönar det sig att bli ond på Fjedotka.
— Nej, sa han, Jag låter inte det här passera.
— Lugna dig, sa den andre, hur kan du förnedra dig till att
ställa till ett uppträde med Fjedotka.
— Men där var Ju utomstående.
— Utomstående? Inte var där några utomstående. Men
om du vill skall Jag genast ha honom till att be dig om ursäkt.
— Nej, sa han.
Sen snattrade de något på franska, så att jag inte begrep.
Men samma kväll superade han i sällskap med Fjedotka och
vänskapen fortsatte.
Nå gott! En dag kom han ensam.
— Säg mig, spelar jag bra? frågade han.
Det hör ju till yrket att man skall ställa alla till freds, så
jag sa förstås »utmärkt». Men inte spelade han bra inte — stötte
på tok och hade ingen beräkning alls. Och alltsen han kommit
i lag med Fjedotka hade han börjat att spela om pengar jämt.
Förr hade han aldrig velat spela om något — varken om mat eller
champagnevin. Fursten brukade säga:
— Vi sätter upp en butelj champagne.
— Nej, sa han, jag tar hellre in en ändå. Hallå, hit med en
butelj!
Men numera spelade han alltid om pengar. Långa tider kunde
han komma till oss varenda dag, och antingen spelade han med
någon i biljarden eller också gick han en trappa upp.
Jag tänkte för mig själv: -— Varför skall andra få alltihop,
och jag inte få någonting med?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
