Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
219
I tjänsten fanns inte en pålitligare, modigare och mera
skötsam soldat; men han var alltför tillbakadragen och hade alltför
litet ruter i sig för att bli befordrad till styckjunkare, fast han
redan i femton år varit bombardör. Zjdanovs enda glädje i
livet, ja, hans passion, var sången, och det var särskilt några
visor han aldrig kunde bli trött på. Han samlade alltid en krets
av unga soldatsångare omkring sig, och fast han inte kunde sjunga
själv, ställde han sig bland dem, och med händerna i pälsfickorna
och halvslutna ögon uttryckte han at* han var med genom
huvudets och käkarnas rörelser. Jag vet inte varför, men jag tyckte
det låg något så utomordentligt uttrycksfullt i den där
takt-mässiga rörelsen av käkarna nedanför öronen, som jag aldrig
lade märke till hos någon annan än honom. Det snövita huvudet,
de färgade mustascherna och det skrynkliga, solbrända ansiktet
gjorde vid första anblicken ett bistert intryck; men då man såg
in i hans stora, runda ögon, särskilt då de logo (hans läppar logo
aldrig), fiapperades man av något blitt, nästan barnsligt.
IV.
— Aj då, jag har glömt min pipa. Sicket elände, pojkar!
upprepade Velentjuk.
— Du skulle röka segarer, kära du, sade Tjikin och förvred
munnen och blinkade. Jag röker jämt segarer hemma, de är
sötare.
Alla vredo sig förstås av skratt.
— Jaså, du har glömt pipan? inföll Maksimov, utan att
ägna någon uppmärksamhet åt skrattet, och knackade med
myndig värdighet ur sin egen pipa i vänstra handflatan. Var
höll du hus, du? Säg, Velentjuk?
Velentjuk vände sig halvt mot honom och skulle just till att
göra honnör, men lät handen sjunka.
— Du har tydligen inte nyktrat till än efter gårdagsruset,
eftersom du somnar där du står. Det brukar sluta illa sånt.
— Du får slita mig i bitar här på fläcken, Fjodor Maksimitj,
om jag hade druckit en enda droppe. Jag vet inte själv vad som
kom åt mig. Vad skulle jag ha haft för anledning att dricka?
brummade han.
— Ja ja, det blir att stå till svars för befälet. Det är ju
rysligt så ni bär er åt, slöt den vältalige Maksimov, nu i lugnare ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
