Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
IiEO TOLSTOJ
Framför oss på andra sidan hygget, var en rätt stor äng.
Överallt på ängen steg än svart, än mjölkvit, än violett rök från bålen,
och de vita dimtågorna formade sig till sällsamma figurer. Långt
i fjärran uppenbarade sig ibland grupper av beridna tatarer,
och det hördes enstaka salvor från ömse håll.
Det var ännu ingen affär, utan bara litet förlustelse, som den
gode kapten Chlopov brukade uttrycka sig.
Chefen för nionde jägarkompaniet, som stått under vår
betäckning, gick fram till kanonerna och i det han pekade på tre
tatarer, som just redo utefter skogsbrynet på mer än 1,200 meters
avstånd från oss, bad han mig att skicka en kula eller en granat
efter dem. Han hade infanteristens vanliga begivenhet på
artillerield.
— Ser ni, sade han med ett godmodigt, bevekande småleende
och sträckte ut handen över min axel, ser ni de där två stora
träden, där rider en i täten på en vit häst i svart tjerkeska, och
bakom kommer två till. Kan ni inte ge dem en?
— Och se där kommer två till i skogsbrynet, tillade Antonov,
i det han steg fram till oss och gömde sin tända pipa bakom
ryggen. Han var känd för sin utomordentligt skarpa syn. Den
främste har till och med tagit fram räffelbössan ur fodralet. Det
syns tydligt, ers högvälborenhet.
— Titta, han har fyrat av, pojkar, det syns lite rök där borta,
utlät sig Velentjuk i en klunga soldater ett stycke bakom oss.
— Det måste ha varit på vår förpostkedja han sköt, den
rackarn, anmärkte en annan.
— Titta så många som kommer fram ur skogen, de ser nog
ut en plats, där de tänker avbrösta kanonerna, tillade en tredje. Om
man skickade av en granat rätt in i högen där, skulle de allt få nysa!
-— Hur långt tror ni det är dit bort? frågade Tjikin.
— Ettusen eller ettusentyitio me+ef, mer är det då inte,
sade Maksimov som för sig själv. Hans ton var liknöjd, men det
märktes att han liksom de andra brann av lust att fyra av. Om
man riktade haubitsen på fyrtiofem linjer, skulle man träffa
mitt i prick.
— Om ni siktade rätt på den där högen just nu, skulle ni
absolut säkert träffa någon. Titta, titta nu, så de har flockat sig,
skynda er at+ ge order om eld! foitsatte kompanichefen att
övertala mig.
■— Befaller fänriken att jag riktar in pjäsen? frågade plötsligt
Antonov med sin djupaste basröst och en min av butter ilska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
