Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
IiEO TOLSTOJ
terna om honom. Han var nog intelligent och hade nog takt för
att kunna uppträda i kläder av Petersburgsnitt, äta gott och tala
franska utan att alltför mycket förarga officersmässen. Sedan
vi språkat litet om vädret, de militära händelserna, gemensamma
bekanta bland officerarna och genom frågorna och svaren fått en
fördelaktig uppfattning av varandras syn på tingen, fick samtalet
av sig själv en förtroligare prägel.
I Kaukasien är alltid den första, om också outtalade frågan,
då man träffar gelikar: »Vailör är ni här?» och det föreföll mig som
om kaptenen önskade besvara denna min tysta fråga.
— När skall den här expeditionen sluta? sade han med en
halvkvävd gäspning. Det är så långtrådigt.
— Det tycker inte jag, svaiade jag. I staben måtte det väl
vara än långt rådigare.
— Ja i staben äi det tiotusen gånger värre, sade han i
förbittrad ton. Nej, jag menar, näi skall alltihop det här sluta?
— Vad är det ni vill skall sluta? frågade jag.
— Alltihop, sluta alldeles . .. Nåå, äi biffen färdig,
Nikola-jev? frågade han.
— Varför har ni tagit tjänst i Kaukasien, sade jag, när ni
tycker så illa om Kaukasien?
— Vet ni varför? svarade han med resolut uppriktighet.
På grund av traditionen. I Ryssland existerar den högst
besynnerliga traditionella uppfattningen om Kaukasien att det är ett
förlovat land för alla slags olyckliga människor.
— Ja, och det är nästan sant, sade jag, flertalet av oss . . .
— Men det bästa av alltihop, avbröt han mig, det är att alla
vi, som enligt samma tradition beger oss till Kaukasien, blir
fruktansvärt bediagna, och jag ser sannerligen inget skäl varför
man på grund av olycklig kärlek eller förstörda atfärer snarare
skall ta tjänst i Kaukasien än i Kazanj eller Kaluga. I Ryssland
föreställer man sig Kaukasien som något så majestätiskt, med
evig jungfrulig is, strida forsar, skarpslipade dolkar och sköna
tjerkessiskor ■— alltihop mycket imponerande, men i verkligheten
äi det inte roligt alls. Om de åtminstone visste att vi aldrig sätter
vår fot på den jungfruliga isen — göra det skulle nog för resten
inte heller vara roligt — och att Kaukasien är uppdelat i
guvernementen Stavropol, Tiflis och så vidare . . .
— Ja, sade jag skrattande, i Ryssland ser vi helt annorlunda
på Kaukasien än vi gör här. Har ni också gjort den upptäckten?
Det är som när man läser vers på ett språk man inte riktigt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
