Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
229
— Du skriker som en hare! sade Antonov brutalt och tog tag
om hans ben. Tiger du inte så slänger vi dig.
Den sårade tystnade och mumlade blott då och då: — Oj,
jag dör. Oj, pojkar då.
Då man lagt honom i vagnen, slutade han till och med att
stöna, och jag hörde hur han talade med kamraterna —
förmodligen tog han farväl av dem —- med låg, men tydlig röst.
Under en strid tycker ingen om att se en blesserad, och
instinktivt angelägen att bli synen kvitt gav jag order, att
Velentjuk så snabbt som möjligt skulle föras till förbandsplatsen,
och styrde därpå stegen till kanonerna. Men efter några minuter
kom man med en hälsning att Velentjuk ville tala med mig
och jag gick till vagnen.
Den sårade låg på vagnsbottnen och höll sig med båda
händerna fast i kanterna. Hans breda, friska ansikte hade på några
sekunder fullständigt förändrats. Han hade fallit av och blivit
flera år äldre. Läpparna voro smala, vita och hårt
sammanpressade. Det på en gång oroliga och slöa uttiycket i hans ögon
hade förbytts i en lugn, ljus blick, och över den nedblodade
pannan och näsan låg redan dödsprägeln.
Trots att den minsta rörelse vållade honom olidliga smärtor
bad han att man skulle lösgöra hans tjeres1 från vänstra benet.
En ohyggligt beklämmande känsla grep mig vid anblicken
av hans friska, vita ben, då man dragit av honom stöveln och knöt
upp tjeresen.
— Där är tre rubel och femtio, sade han, då jag tog emot
tjeresen. Ta hand om dem.
Vagnen hade åter satt sig i rörelse, men han hejdade den.
— Jag har sytt en kappa åt löjtnant Sulmovskij. H-han
gav mig två rubel. Jag köpte knappar för en och femtio, och
femtio kopek ligger i knappåsen. Ge honom dem.
— Ja ja, svarade jag. Bli frisk snart, kamrat!
Han svarade inte, vagnen satte sig i gång, och han började
åter stöna och jämra lika ohyggligt som förut. Det var som om
han efter att ha ombestyrt sina jordiska angelägenheter inte
längre fann något skäl att lägga band på sig och nu ansåg detta
sätt att lindra plågorna tillåtet.
1 En pung i gördelform,, som, soldaterna vanligen bära nedanför knäet.
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
