Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
231
X.
Medan vi aitillerister voro sysselsatta vid kanonerna, ställde
upp föreställare och ammunitionskistor och slogo ned tjuderpålar,
hade fotfolket redan kopplat gevären, gjort upp eldar och av
torra grenar och majshalm byggt små skjul och kokat gröt.
Det började skymma. Över himlen seglade blåvita
molntappar. Den stigande kvällsdimman förvandlade sig till en fin,
grå dagg, som vätte marken och soldatkapporna, horisonten blev
allt trängre och över hela nejden lägrade sig dystra skuggor.
Fukten, som jag kände tvärs igenom stövlarna och på halsen,
det oavlåtliga bestyret och pratet som jag ej tog del i, den sega
smutsen som fötterna halkade i och den tomma magen försatte
mig i den mest missmodiga, obehagliga sinnesstämning efter den
fysiskt och moraliskt så påfrestande dagen. Jag kunde inte få
Velentjuk ur mina tankar. Hans soldatlivs enkla historia lade
helt beslag på min fantasi.
Hans sista ögonblick hade varit lika ljusa och lugna som hela
hans liv. Han hade levat alltför redbart och sunt för att hans
naiva tro på det tillkommande himmelska livet skulle kunnat
vackla i den avgörande stunden.
Nikolajev kom fram till mig och hälsade från kaptenen, att
jag skulle komma och dricka te.
Lotsande mig fram mellan bål och vagnar följde jag efter
Nikolajev till Bolchov och motsåg med välbehag ett glas hett te
och ett glättigt samspråk, som skulle skingra mina dystra tankar.
— Fann du honom? hörde jag Bolchovs röst ur ett upplyst
majsskjul.
— Ja, ers välborenhet, svarade Nikolajevs bas.
Bolchov satt i skjulet på en torr filt, med uppknäppt
uniformsrock och barhuvad. Bredvid honom kokade samovaren och
smörgåsbordet stod uppdukat på en trumma. En bajonett med ett
ljus på spetsen satt nedstucken i marken. — — Vad sägs? sade
han stolt och såg sig omkring i sin improviserade bostad. Det var
i själva verket så hemtrevligt i hyddan att jag vid teet alldeles
glömde bort fukten, mörkret och Velentjuks sår. Vi språkade om
Moskva, om ämnen som inte hade något samband med kriget
och Kaukasien.
Efter en av de pauser som ibland inträda mitt i de livligaste
samtal såg Bolchov småleende på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
