- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
237

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

237

XII.

Min förmodan bekräftades genast. Kapten Kraft bad om
vodka, som han kallade lilla pärlan, och då han tömde glaset,
kastade han huvudet bakut och stånkade förskräckligt.

— Ja, mina herrar, nu har vi varit omkring på Tjetjnas slätter
. .. började han, men då dagofficern i detsamma kom in,
tvär-tystnade han för att ge majoren tillfälle att meddela sina order.

— Har ni inspekterat vakten?

— Ja, major.

-— Och spanare är utskickade?

— Ja, major.

— Då skall ni meddela kompanicheferna min order att de
skall vara så försiktiga som möjligt.

— Ja, major.

Majoren knep ihop ögonen och försjönk i djupa funderingar.

— Och säg att folket kan koka sin gröt nu.

-— Den kokas redan, major.

— Det är bra. Ni kan gå.

— Nå, vi räknade över vad en officer behöver, fortsatte
majoren och vände sig med ett nedlåtande småleende till oss.
Dåt oss räkna ... Ni behöver uniformsrock och byxor, eller hur?

— Ja-

— Det gör, kan vi säga, femtio rubel på två år, alltså tjugufem
rubel om året; så är det mat, fyrtio kopek om dagen, eller hur?

— Ja ... det är till och med högt räknat.

— Nå ja, men vi ponerar det. Och så häst och sadel till
remonten trettio rubel — det är alltsammans. Det blir summa
tjugufem, hundratjugu och trettio — hundrasjuttiofem. Till te,
socker och tobak återstår tjugu rubel. Ni ser själv, eller hur?
Inte sant, Nikolaj Fjodoritj?

— Nej, jag ber om ursäkt, Abram Iljitj, inföll adjutanten
skyggt. Ingenting blir kvar till te och socker. Ni räknar med ett
par benkläder på två år, men det räcker ju inte här i fält; och
stövlarna? Jag nöter ut ett par i månaden nästan. Och så kommer
linne, skjortor, handdukar, fotlindor. Allt det måste köpas. När
man räknar samman blir ingenting över.

— Ja, fotlindor är ett härligt plagg, sade plötsligt Kraft efter
en minuts paus, och det var med särskilt välbehag han uttalade
ordet fotlindor. Det är så äktryskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free