Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
IvËO TOLSTOJ
det fjärran, blåa havet och spred ett silverglitter över de sakta
välvande böljorna.
En högväxt, litet framåtböjd infanteriofficer, som just drog
en inte alldeles vit men dock ännu snygg handske på handen,
kom ut genom porten till en av de små matrosbostäder som kanta
vänstra sidan av Morskaj agatan, och med blicken tankfullt sänkt
mot marken styrde han stegen uppåt bulevarden. Uttrycket i
hans långtifrån vackra ansikte röjde ingen större intelligens,
men ärlighet och rédbarhet, sunt förstånd och sinne för ordning.
Han var illa växt och det var något försagt i hans sätt att röra
sig. Han var iförd en nästan ny mössa, en officerskappa av fint
tyg men litet egendomlig violettgrå färg, benkläder med hällor
och blankputsade kalvlädersstövlar och innanför kappan skymtade
en urkedja av guld. Man skulle kunnat ta honom för tysk, om
inte ansiktsdragen röjt hans rena ryska härkomst. Möjligen var
han adjutant eller kvartermästare (men då skulle han ha haft
sporrar), han kunde också vara kavallerist eller möjligen
gardesofficer, som under fälttåget övergått till infanteriet.
Han var i själva verket kavalleriofficer som tagit transport
till infanteriet.
Då han gick upp mot bulevarden, tänkte han på ett brev
som han nyss hade fått från en före detta, numera pensionerad
kamrat, en godsägare i guvernementet T., och hans hustru, den
bleka, blåögda Natasja, sin synnerligen goda vän. Han tänkte
på ett ställe i brevet, där kamraten skrivit:
»Så snart ’Invalid’ kommer, rusar Pupka (så kallade före detta
ulanen sin hustru) ut i tamburen, rycker till sig tidningen och
springer in med den i förmaket (där vi som du minns tillbragte
sådana härliga vinterkvällar, när ditt regemente låg förlagt här
i staden) och läser om era hjältedåd med en sådan hänförelse så
du kan inte föreställa dig det. Ofta säger hon om dig: ’Den
Michajlov, han är då rent förtjusande! Jag skulle vilja kyssa
honom, när vi träffas. Han kämpar på bastionerna och får
alldeles säkert Georgskorset, det skrivs om honom i tidningarna’
och så vidare, så att jag börjar bli på allvar svartsjuk på dig.»
På ett annat ställe skrev han: »Tidningarna komma hit oerhört
försenade; på muntliga nyheter är visserligen ingen brist, men
allt kan man ju inte tro. De musicerande damerna du minns
berättade till exempel i går att Napoleon redan var tagen till
fånga av våra kosacker och skickad till Petersburg; men du kan
förstå hur pass jag tror på det. En resande från Petersburg (han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
