Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J0
LEO TOLSTOJ
iX.
På vägen till bastionen mötte Kalugin en mängd sårade, men
som han av erfarenhet visste, hur fatalt denna anblick inverkar
på ens stämning i strid inte blott underlät han att stanna och
utfråga dem, utan försökte att alls inte se dem. Vid foten av
kullen mötte han en ordonnans, som kom från bastionen i fullt
trav.
—■ Zobkin! Zobkin, stanna ett ögonblick!
— Vad är det?
— Varifrån kommer ni?
— Från förskansningarna.
— Hur är det där? Hett?
— Å, ohyggligt!
Och ordonnansen sprängde vidare.
I själva verket hade kanonaden börjat på nytt med ökad
våldsamhet, medan gevärselden avtagit.
— Usch, det var otäckt! tänkte Kalugin och kände sig illa
till mods, och även inom honom steg en förkänsla eller med
andra ord en mycket vanlig tanke — tanken på döden. Men
Kalugin var självkär och begåvad med järnnerver, kort sagt,
han var vad man kallar tapper. Han lät inte känslan få makt med
sig och sökte uppegga sitt mod genom att tänka på en adjutant
— visst hos Napoleon — som i karriär kom framsprängande till
kejsaren med blodigt huvud och skulle avge en rapport.
— Vous ètes blessé? frågade kejsaren. — Je vous demande
pardon, Sire, je suis mort, och adjutanten föll från hästen och
gav upp andan.
Det var briljant, tyckte Kalugin, och han till och med halvt
om halvt inbillade sig att han var den där adjutanten. Han gav
hästen ett slag med ridpiskan och lade in än mera kosackbravur
i sin hållning, tittade sig om efter kosacken, som travade bakom
honom Stående i stigbyglarna, och kom fram till
avstignings-platsen, krigare i var tum. Här fann han fyra soldater som Sutto
på några stenar och rökte pipa.
— Vad gör ni här? röt han åt dem.
— Vi har burit bort en särad, ers nåd, och har satt oss att
vila litet, svarade en, i det han gömde pipan bakom ryggen och
lyfte på mössan.
■— Vila? Marsch till era platser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
