Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 IvËO TOLSTOJ
— Det där löjliga Moskva .. . Kör, Nikolajev!. .. Har du
somnat? grälade han på kalfaktorn och lade kappskörten till
rätta.
Nikolajev ryckte i tömmarna och smackade och hästarna föllo
i trav.
— Vi rastar bara en minut, och sen fortsätter vi genast,
nu i kväll, sade officern.
II.
Knappt hade löjtnant Kozeljtsov åkt in mellan ruinerna av
tatarhusen på Duvankas huvudgata, förrän han hejdades av en
rad ammunitionsvagnar, som skulle till Sevastopol och spärrade
vägen. Två infanterisoldater sutto mitt i dammet på stenfoten till
ett kullstörtat plank och åto vattenmel n och bröd.
— Kommer ni långväga ifrån, landsman? sade den ene
med muunen full till en soldat, som med ett litet knyte på ryggen
stannat i närheten av dem.
— Vi är på väg hemifrån till kompaniet, svarade soldaten,
i det han vände blicken från vattenmelonen och jämkade på
ryggpåsen. I en tre veckor har vi bärgat regementshö, men nu har
det kommit order att alla måste inställa sig, fast ingen vet Var
regementet står just nu. Det sägs att de våra ryckt fram till
Hamnsidan i förra veckan. Ni vet väl ingenting?
— Regementet står inne i staden, kamrat, inne i staden står
det, utlät sig en gammal trängsoldat, medan han snålt grävde i en
omogen, vitaktig melon med en fällkniv. Vi kommer just därifrån..
Där är ruskigt så du gör bäst att inte ge dig dit. Göm dig i höet:
och ligg där ett par dar, så kanske det värsta går över.
— Hur så då?
— Hör du inte, »han» skjuter ju från alla håll, så det finns
inte ett helt ställe. Hur många av de våra som har strukit med
vet man inte. Och den talande slog ut med handen och satte
mössan till rätta.
Den vandrande soldaten skakade fundersamt på huvudet och
smackade med tungan, därpå tog han fram en snugga ur
stövelskaftet, krafsade i den redan utrökta tobaken i stället for att fylla,
på ny, tände ett stycke fnöske hos en rökande soldat och lyfte
på mössan.
— Gud allena kan hjälpa, adjö herrarna, sade han, jämkade
på sin ryggpåse och fortsatte vägen fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
