Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
IvËO TOLSTOJ
är. Somliga har sagt att de är i Sevastopol, men nu sägs det de
är i Odessa.
— Gick det inte att få veta något 1 Simferopol? frågade
Kozeljtsov.
-— Nej, där vet de ingenting . . . Kan ni tänka er, vår kamrat
gick till ett kansli där, och de var grovt ohövliga mot honom . . .
ni kan föreställa er så obehagligt. . . Behagas det inte en
cigarrett? vände han sig till den enarmade officern, som ville taga
fram sitt cigarretui.
Han bjöd honom med något av en tillbedjares ödmjukhet.
— Kommer ni också från Sevastopol? frågade han. Ack,
herregud, vad detta är underligt, fortsatte han omedelbart och
såg på Kozeljtsov med vänliga, vördnadsfulla ögon. Så vi 1
Petersburg har gått och tänkt på alla er hjältar!
— Ni blir kanske tvungen att vända om? frågade löjtnanten.
— Det är just vad vi är rädda för. Kan ni tänka er att när
vi köpt hästen och försett oss med allt nödvändigt — en
kaffe-kokare och åtskilliga andra oundgängliga småsaker — så var det
precis slut med våra pengar, sade han lågmält och sände kamraten
en blick. Måste vi vända om, vet jag sannerligen inte hur det
skall bli.
— Har ni inte fått reseersättning? frågade Kozeljtsov.
— Nej, svarade han viskande, de bara lovade oss att vi skulle
få här.
— Men attest har ni väl?
— Jag vet att det behövs attest, men i Moskva sa mig en
senator — en farbror till mig — när jag var hos honom, att pengar
skulle jag få här, annars hade han själv gett mig. Så jag får väl
här i alla fall?
— Ja, säkert.
— Det tror jag nog också, sade han i en ton som angav att
efter att ha frågat på trettio stationer och överallt fått olika svar,
trodde han nu inte riktigt på någon.
V.
— Ja, fattas bara annat, inföll plötsligt officern, som hade
grälat med postmästarn på trappan och nu närmat sig de
samtalande. Han vände sig dels till stabsofficerarna, som sutto i
närheten, dels till mera värdiga åhörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
