Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
IvËO TOLSTOJ
— Jag hade bara fyra år kvar till avskedet, och nu har jag
legat fem månader i Sevastopol.
■— Det räcker inte, kan du väl begripa, sade en annan.
I detsamma Ven en projektil över de talandes huvuden och
slog ned en aln från Meljnikov, som närmade sig dem genom
löpgraven.
— Den hade så när gjort slut på Meljnikov, sade en.
— Inte på mig inte, svarade Meljnikov.
— Här skall du få tapperhetskors, sade den unge soldaten,
som gjort korset, och räckte det åt Meljnikov.
— Joo du, fortsattes samtalet, här räknas en månad som ett
år och läggs till hela tjänstetiden —- det har varit order på det.
— Det gör detsamma, efter freden kommer tsaren i alla fall
att hålla mönstring i Warschau, och får man inte avsked får man
åtminstone tjänstledighet på obestämd tid.
En förlupen kula ven tätt över de talandes huvuden och
studsade mot en sten.
— Akta dig du, annars får du minsann avsked innan kvällen,
sade en av soldaterna.
Alla brusto i skratt.
Inte blott innan kvällen utan inom två timmar hade två av
dem »fått avsked» och fem voro sårade, men de övriga fortsatte
att skämta som förut.
På morgonen voro verkligen de två mörsarna så pass
istånd-satta att det gick att skjuta med dem. Klockan tio marscherade
Volodja på bastionsbefälhavarens order till batteriet med sin
avdelning.
Nu visade männen inte längre skymten av den rädsla som
märkts hos dem kvällen förut. Endast Vlang förmådde ej
bemästra sig. Han kröp undan alldeles som förut, och även Vasin
var litet ur jämvikt, sprang hit och dit och satte sig gång på gång.
Volodja åter var i fullständig extas, faran ägnade han inte en
tanke. Glädjen över att han gjorde sin plikt, att han långt ifrån
att vara en pultron tvärtom var tapper, känslan av att han
förde befälet och att tjugu man hade sina ögon fästa på honom
gjorde honom fullkomligt heroisk. Han till och med braverade
med sin oräddhet inför soldaterna, klättrade upp på banketten
och slog med flit tillbaka kappan så att han skulle bli synligare.
Bastionschefen, som just gjorde en rond över sina ägor, såsom
han uttryckte sig, kunde hur van han än under dessa åtta månader
hade hunnit bli vid mod av alla arter, inte annat än med välbehag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
