Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
353
XXV.
Sedan den äldre Kozeljtsov under nattens lopp först vunnit
igen sin förlust och därefter på nytt förlorat allt, till och med
guldmynten han haft insydda i ärmuppslaget, lade han sig att
sova i femte bastionens skyddsrum och låg ännu, strax före
dagbräckningen, försjunken i en tung, osund sömn, då det hördes
ett olycksbådande, av många röster upprepat rop:
— Alarm!
— Ligger ni och sover, Michajlo Semjonitj? Det är stormning!
skrek någon.
— Vad är det for skoj? sade han och slog misstroget upp
ögonen.
Men bäst det var upptäckte han en officer, som rusade av och
an i rummet så blek i ansiktet, att han förstod allt. Tanken att
man kunde ta honom för en pultron som inte ville gå ut till
kompaniet i det kritiska Ögonblicket slog honom med förfäran.
Huvudstupa rusade han ut. Kanonaden hade avstannat, men
gevärselden var desto våldsammare. Kulorna veno inte en och en,
utan flockvis som höstfåglar flögo de över huvudena. Hela den
plats där hans bataljon stått på kvällen var insvept i rök. Hela
skaror av soldater, sårade och icke sårade, kommo rusande mot
honom. Efter att ha sprungit ännu ett trettiotal steg fick han
se sitt kompani stå tryckt intill bröstvärnet. Soldaternas
ansikten voro bleka och förfärade.
Deras skräck meddelade sig till honom; han blev kall Över
hela kroppen.
■— De har besatt Schwarz, sade en ung officer med skallrande
tänder. Allt är slut.
■— Dumheter, sade Kozeljtsov förargat, och för att egga sitt
eget mod drog han sin lilla slöa järnsabel och ropade:
— Framåt, gossar! Hurra-a!
Det skallande ropet tände verkligen hans mod. Han började
springa genom traversen och ett femtiotal soldater följde honom
skränande.
Då han kommit upp ur traversen bokstavligen haglade
kulorna. Två träffade honom, men var de träffade och hur pass
hade han inte tid att känna efter. Framför sig i röken såg han
redan blåa rockar och röda byxor och hörde skrik med främmande
tonfall. En fransman stod på bröstvärnet, svingade sin mössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
