Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXVI - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
IvËO TOLSTOJ
Meljnikov, som låg stupad bredvid honom, och Vlang, som ryckt
till sig en spak och rusade framåt med slutna ögon och ett uttryck
av raseri i dragen.
— Följ mig, Vladimir Semjonitj! Följ mig! Det är slut!
skrek Vlang och störtade med spaken i högsta hugg mot
fransmannen. Den rasande gestalten förbluffade dem. En, den
främste, gav han ett slag i huvudet, de andra stannade instinktivt,
och medan han fortsatte att se sig om och ropa: — Följ mig,
Vladimir Semjonitj! Vad står ni stilla för? Spring! rusade Vlang
ner i löpgraven, där vårt infanteri låg och besköt fransmännen.
Nedkommen i löpgraven tittade han åter upp för att se vad
som blivit av hans dyrkade fänrik. Någonting i en kappa låg
framstupa på den plats där Volodja hade stått, och hela stället var
fullt av fransmän som sköto på de våra.
XXVII.
Vlang fann sitt batteri i andra försvarslinjen. Av de tjugu
soldaterna på mörsarbatteriet hade endast åtta lyckats rädda
sig.
Klockan nio på kvällen for Vlang med batteriet över till
Nordsidan på en ångbåt fullastad med soldater, kanoner, hästar
och sårade. All eld hade upphört. Stjärnorna tindrade lika klart
som kvällen förut, men det blåste starkt och havet var upprört.
På första och andra batterierna sköt det upp blixtar från marken,
explosioner satte luften i dallring och belyste några underliga,
svarta föremål och stenar, som slungades i vädret. I närheten av
dockorna var det något som brann, och den röda lågan speglade
sig i Vattnet. Bron, som myllrade av människor, belystes av elden
från Nikolajevbatteriet. På Aleksandrovbastionens avlägsna
udde stod en stor låga efter vad det såg ut rätt över vattnet
och genomlyste underifrån rökmolnet över den, och på den
fientliga flottan ute till havs lyste samma orörliga, avlägsna ljus som
kvällen förut. Vid skenet från eldsvådorna urskildes masterna
på våra isankskjutna fartyg, som långsamt sjönko allt djupare
i vattnet.
Det fördes inga samtal på däcket, genom svallvågornas
entoniga brus och ångans väsande hördes blott hästarnas
frust-ningar och stamp på underdäcket, kaptenens kommandoord
och de sårades jämmer. Vlang, som inte ätit på hela dagen, tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
