Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
373
dans la meilleure société de Petersbourg, jag kunde räkna på att
göra ett lysande parti. Jag hade bara gått igenom militärskolan,
jag liksom alla de andra, så att jag var ju inte särskilt bildad,
fast jag ju läste mycket efteråt, mais j’avais surtout, ni förstår,
ce j argon du monde, och hur det nu kom sig så ansåg man mig
för ett av Petersburgs lejon. Vad som ytterligare kom mig att
stiga i den allmänna meningen ■—■ cest cette liaison avec madame
D. som blev så omtalad i Petersburg, men jag var ju så ung på
den tiden och fäste inte mycket vikt vid alla mina chanser. Jag
var ung och dum helt enkelt. Vad mer hade jag att stå efter?
På den tiden var den där Metenin allmänt känd i Petersburg. . .
Och Guskov fortsatte i samma stil att berätta historien om
sitt olycksöde, men som den var föga intressant förbigår jag den.
— I två månader satt jag i arrest, fortsatte han, alldeles
ensam, och så mycket jag hann tänka under de månaderna!
Men, vet ni, när det Väl var över och bandet med det förflutna
var liksom oåterkalleligt slitet, blev jag lättare till mods. Mon
père, vous en avez entendu par ler, antar jag, är en man med
en karaktär av stål och orubblig i sina övertygelser, il m’a
déshé-rité och avbröt alla förbindelser med mig. Han handlade enligt
övertygelse, och jag anklagar honom visst inte: il a été
consé-quent. Men jag tog heller inte ett steg för att få honom att ändra
sitt beslut. Min syster var utomlands. Madame D. ensam skrev
till mig, när det blev tillåtet, och erbjöd sig att hjälpa mig, men
ni kan ju förstå att jag vägrade, men därför fattades mig också
allt som hjälper till att göra det litet lättare i ett sådant läge:
varken böcker eller linne eller något gott att äta hade jag,
ingenting. Jag tänkte mycket under den där tiden, började se på
allt med andra ögon. All uppståndelsen, allt pratet om mig i
Petersburg till exempel intresserade mig inte, smickrade mig
inte det minsta, jag fann alltsammans löjligt. Jag kände att
jag själv bar skulden, jag hade varit ungdomligt obetänksam
och förstört min karriär, och jag bara funderade över hur jag
skulle kunna reparera skadan. Och jag kände mig ha kraft och
energi till det. Från arresten skickades jag, som jag nämnde
för er, hit till Kaukasien till N:s regemente.
Jag trodde, fortsatte han allt livligare, att Kaukasien, la
vie de camp, de okonstlade, ärliga människor jag skulle få att
göra med, kriget, farorna — att allt detta skulle vara som skapat
för min sinnesstämning, att jag skulle börja ett nytt liv. Ön
me verra au feu — man fäster sig vid mig, manjsörj ar högakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
