Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
377
tagit till flykten från sin post, och att han inte var en pultron,
såsom adjutanten och Sj. ville låta påskina. — Som jag sagt,
fortsatte han och torkade händerna på pälsen, sådana där
människor kan inte vara finkänsliga mot en som är simpel soldat
och har ont om pengar, det Överstiger deras krafter. Och nu
på sista tiden har jag märkt hur de förändrat sig mot mig,
därför att jag på fem månader ingenting har fått från min syster.
Den här pälsen, som jag har köpt av en soldat och som inte
värmer, därför att den är alldeles utnött (han visade mig de
barslitna skörten), inger inte Pavel Dmitrievitj medlidande eller
aktning för olyckan, utan ett förakt som han inte är i stånd att
dölja. I hur stor nöd jag än må befinna mig —- som nu, då jag
inte har något att äta utom soldatgröten och inga kläder,
fortsatte han med nedslagna ögon och hällde i ännu ett glas
brännvin åt sig, så faller det honom inte in att erbjuda mig ett lån,
fastän han vet att jag betalar igen, utan han väntar att jag skall
begära det av honom. Och ni förstår ju hur det skall kännas för
mig, i synnerhet när det gäller honom. Åt er till exempel skulle
jag säga rent ut — vous ëtes au-dessus de cela -— mon cher, je
n’ai pas le sou. Och vet ni vad, fortsatte han och såg mig
plötsligt med förtvivlans mod rätt i ögonen, jag säger er rentut att
jag just nu befinner mig i ett förskräckligt läge: pouvez-vous
me prëter dix roubles? Min syster skickar mig pengar med nästa
post et mon père. . .
— Å, med största nöje, sade jag, men i själva verket var jag
allt utom glad, i synnerhet som jag kvällen förut hade förlorat
på kortspel och själv inte hade mer än fem rubel jämte några
slantar Nikita hade hand om. Jag skall gå in i tältet och hämta,
sade jag och reste mig.
— Nej, sedan, ne vous dérangez pas!
Men jag kröp in i det förstängda tältet som jag delade med
kaptenen.
-— Aleksej Ivanitj, var snäll och lämna mig tio rubel i
förskott på dagtraktamentet, sade jag till kaptenen och ruskade
honom Vaken.
— Vad? Har ni nu igen gått och spelat bort era pengar?
Senast i går sa ni ju att ni inte skulle spela mer, sade kaptenen
yrvaken.
— Nej, jag har inte spelat, men jag behöver pengarna, var
snäll och ge mig dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
