Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. A-strängen springer — ett dåligt förebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hetlevrad medelålders man, som ofta fräste, men som icke
menade något ont, när han kallade medarbetarna för
”en djävulorisk varelse” eller ”en idioters Förste av
herkulanesiska mått”, och de övriga kamraterna voro
hederliga och hyggliga, men litet oroliga människor,
såsom journalister ofta äro. Understundom talades på
redaktionen misstänksamt eller hädiskt om författare,
särskilt om lyrans män, varför Bengt noga aktade sig
för att röja sina dolda strävanden. Dock beslöt han
sig vid ett tillfälle att på ett listigt sätt överbevisa
kamraterna om, att bakom en reporters gråa vardagsrock
en lyrikers röda hjärta kunde klappa, och han tog det
naiva steget — Bengt blev alltid naiv, så snart han
påverkades av sina lyriska framtidsdrömmar — att
anonymt per post inlämna en dikt till notischefen. Dikten,
som kallades Junker Morgonröd, var ett särdeles oklart
och larmande stycke, vari skalden sökte skildra
ungdomen, som rider ut i morgonrodnaden, het,
stormande, tapper, med djupt förakt för guld, men med
hängiven kvinnodyrkan och skönhetslängtan.
Rid ut, rid ut, Junker Morgonröd,
i den vinande vinden, som biter i kinden,
och svinga ditt svärd till ett blänkande slag!
Mången skönlockig mö uppå kransade ängar
mången stingkyss dig ger, mången sugande blick,
där du hälsar på färden i riddareskick.
Ingen rast! Locka krämaresjälar med pengar,
så drag till för din dröm med ett glimmande stick!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
