Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2. Karl Ludvigs tre förhinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I afton var emellertid Karl Ludvig mera försenad än
vanligt, och hade också fått uppbära förebråelser
därefter, men lyckades med den tåliga värdinnans hjälp
till sist fullborda sin toalett. När han emellertid
öppnade tamburdörren för att äntligen komma i väg,
hejdade han sig häftigt.
På tröskeln syntes en liten tunn kvinna, klädd i
svarta kläder. Hon hade ett blekt, nålvasst ansikte,
som dock log sötsurt. I handen bar hon en paraply
med elfenbensring och under ena armen något, som
liknade en svart bok eller portfölj.
— Åhå, bevares, skrek Karl Ludvig. Ä du här, tant
Malin. Stig på, stig på!
Den runde släktbeskyddaren tog, trots sin brådska,
med glädje den tunna tanten i sin famn, varefter han
försiktigt förde henne in i rummet, där hon förmåddes
taga plats mitt i soffan. Karl Ludvig satte sig bredvid
henne, betraktande henne med sina fasta och vänliga
ögon.
— Jaha, utlät sig med klagande stämma tant Malin.
Nu kommer jag till besvär igen. Men jag kommer
också för att tala om, att farbror Anton i Kiruna...
— Esses — trumpetade Karl Ludvig. Dä ä väl ingen
olöcka, som har hänt?
— Nej, suckade tanten, inte ännu åtminstone. Men
farbror Anton ser dubbla ansikten på moster Lena
och säger, att han gungar som i en båt, fastän han
sitter stilla i sängen. Ja, tillfogade tanten, det är inte
något med denna spriten, utan det är väl
överansträngning. Nu får farbror Anton äta tunna vällingar och
sådant.
— Så lessamt, så lessamt, klagade Karl Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
