Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 7. Backlund och Stoltz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sända självbelåtna, fast lågmälda rop över gatan till
bekanta:
— Hett i dag! Å, det är att stå i. Puh! Brödpriserna
skulle, ta mej den sure, vara dubbelt så höga. Men
ingen tänker på...
Fru Stoltz nödgades å sin sida ibland använda sin
man att draga mangeln, när icke sonen Florinus kunde
göra det, och detta arbete, som gjorde den korte, fete
och alltför möre herr Stoltz först uttröttad, så att han
flämtade, sedan ursinnig över sin svaghet, utlöste allra
sist ett socialt missnöjes hageloväder över arbetande
medmänniskor inom- och utomhus. Men efter att ha
blivit inlurade i arbetets muskelskakande helveten vid
baktråg eller mangel, sammanträffade åter de båda
herrarna, som ständigt sökte undslippa verkningarna
av det ledsamma syndafallet i paradiset. Därvid
uppstodo små irriterade ordutbyten, när de skulle berätta
om sina utståndna lidanden och söka övertrumfa
varandra.
— Gnott som en hund, kunde den långe herr
Backlund yttra. Har du gjort något?
Först härskade då från herr Stoltz sida en dov
tystnad, bakom vilken man kunde höra, hur han letade
efter vapen eller efter krut för att spränga den andre
i luften. Härefter svarade herr Stoltz, i det han
framräckte sin korta och feta arm:
— Känn på den!
Herr Backlund grep om kamratens arm och kände
det möra hullet mellan sina långa fingrar.
— Jag känner inget, mumlade han och log mystiskt.
— Har du nånsin känt en arm, som har darrat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
