Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 8. Från familjen Åviks hus, där en främling ropar i porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vardagsrummet en del av hjälpmanskapet av Alma, som kokade
kaffe, bredde smörgåsar och korkade upp öl, liksom
gjorde hon allt detta i en dröm. Och hörde hon ibland
vad rösterna sade, fick hon genast nya ängsliga tankar
om barnets lidanden på isen.
Den svarte verkstadsarbetaren intog under tystnad
förfriskningarna, men herr Backlund och herr Stoltz
återgåvo smådetaljer från bärgningsarbetet, där de icke
varit närvarande, krökte armar, lutade sig framåt eller
tillbaka, lyfte bördor, knöto rep och lyste med lyktor,
att på ett så levande sätt, att åsynen av skådespelet
kunde driva fram svettdroppar i åskådarnas pannor.
— Allt väl, fröken lilla, sade den fete herr Stoltz
med grandezza. En sädeles dillekat hamstalax, den
häringa! Förstår du dej på sånt, Backlund?
Herr Backlund strök en vit ölfradga ur de rödbruna
mustaschsvansarna med aviga handen och mumlade
skyggt:
— Äter mycke lax. Då och då. Men mest sandiner.
Herr Stoltz gråa ansikte överdrogs av en förargad
rodnad, men han skrattade ett lågt, sarkastiskt skratt.
När sorlet i huset omsider hade tystnat och stegen
dött bort, satt Alma i sitt rum och grät över Edmund,
som i en krets av bävande anförvanter halvt
medvetslös låg utsträckt på sjuklägret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
