Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 9. Pastorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tacksamhet och välsignelse, och hon gjorde sig därför
en särskild, barnslig föreställning om fondmäklarens
person, den hon icke kände, och om arten av
hyllningarna för denne unge man med det slätrakade ansiktet
och den bleklagda hyn. Guldbruden rörde sina torra
läppar som för att säga något.
— Ett ögonblicks silentium, mina damer och herrar,
vädjade Häradshövdingen, glad och ivrig. Lilla mamma
vill visst säga något också!
I dödstystnaden hördes då den gamlas svaga och
bräckliga stämma. Hennes vissna hand omslöt den
glittrande kristallen, som sakta och darrande höjdes,
och med en blick av tårögd vänlighet och mild
tacksamhet nickade hon mot Petrus Anker.
— Gud välsigne unga herr pastorn, sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
