Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Pensionatet Koludden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
damerna, av vilka han icke kunnat finna någon enda
passande att svärma tillsammans med, och han kände
sig som apan i Djungelboken, som förlamades av att
stirra på pytonormens många ringlar. Denna känsla
förminskades icke av, att bland damerna funnos två
äldre, vilka häftigt virkade och hela tiden tittade ned
på arbetet, medan knappa ord om likgiltiga ting
und-sluppo dem. Äldre damer, som virka häftigt och titta
ned, utan att någon gång titta upp, knappast åt sidan,
hade alltid varit en olust för Cello. Där han nu stod
och försökte kasta skarpa falkblickar över den
omgivande nejden, som bar alla spår av skönhet, med
mörkblå sjö och vackra skogspartier, tänkte han:
Mina nerver måste vara mera ätna av spänning
och arbete än jag anat. Vad jag för närvarande önskar
är bara att de två stela damerna titta upp en smula,
medan de virka, bara ett litet tag. Det är som om de
bure på hemska hemligheter.
Medan kaffekopparna slamrade, kände Cello, att han
var tvungen att bryta tystnaden.
— Det ser ut som om åskan vore i antågande,
förmodade han med behaglig stämma.
Ett skri av de två livfulla medelålders damerna
ljöd på ögonblicket.
— Ånej, klingade det med falsk förfäran i luften.
Änej, det kan ni inte mena I
Cello ryckte på axlarna och såg något viktig ut i
all sin förbindlighet.
— Inte råder jag över väder och vind, mina damer.
Men det är ju möjligt, att...
Ett nytt skri av de två livsfriska damerna:
— Stationsinspektoren kommeri Vi ska fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
