- Project Runeberg -  Kvartetten, som sprängdes /
154

(1942) [MARC] Author: Birger Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

154

— Hodie mihi, eras tibil För två somrar sedan,
svarade Pensionatskurken kallt. Dessa damer äro här
alla somrar. Nåväl, återtog han. När ni lagt er bakom
busken, som vajar sina blad i sjöns omedelbara
närhet, lyss edra öron till vågors plask och rösters skrik,
men plötsligt skall ni se ett huvud med en badmössa
samt ett par axlar och en hals sticka fram ur busken:
”Ni är väl ingen lurifax”, ropar härvid den ena damen.
Ni blottar då på nytt edert hår och avgiver på nytt
en hövisk försäkran. Och så ser ni strax det andra
huvudet, de andra axlarna och den andra halsen sticka
fram ur busken: ”Han är en riktig gentleman.” Härpå
lyss ni åter till plasket och det livsglada kvittret.

— Ja men, sade Cello med en känsla, något i släkt
med oro. Men den själfulla damen då?

— Ä, svarade Pensionatskurken med orörligt
ansikte. Hon lögar sig allena borta på en udde. Det vill
säga: jag vet icke om hon badar, men hon kommer
alltid tillbaka och säger, då jag utbreder smör på mitt
panem eller då jag utsträcker min hand efter
ansjovislådan, vändande sig till sina vänner: ”Nej, små
pysslingar. Ensam skall man vara med naturen. Ensam
med naturen och skogen. Naturen är min!” Men så
tillägger hon med en själfull blick: ”Jag är ju en egoist,
mina vänner, en olycklig egoist! ...” Jag inbillar mig,
mumlade Pensionatskurken med en viss självkänsla,
jag inbillar mig, att jag kan dem!

— Ja, konstaterade omsider Cello,
stationsinspektoren är utan tvivel en pensionatskurk.

— Ä, för all del, svarade denne smickrad. Jag kan
ävenledes vara god, alldenstund jag bevisligen vid ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:43:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvartspr/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free