Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156
hörde han plötsligt ett förfärligt hojande, och en dam
med glasögon och en annan med lornjett, vilka
tydligen följt med såsom väktare, störtade fram ur ett
busksnår och stormade kamrerns bastion.
”Här ha vi en gentleman”, skreko de med upprörda
röster.
Kamrern tog till flykten, alltjämt med mössan
bak och fram och den stora skärmen utstående i
nacken, och anlände ångestfull till stora landsvägen,
där just jag för tillfället befann mig. Han var särdeles
utmattad, ty vid sjuttiofyra års ålder är ingalunda en
sådan språngmarsch i terrängen utan sina vådor.
Med en sällsam känsla av förtroende för mig,
erkände han i detalj allt vad han gjort sig skyldig till
och såg under bikten bedjande och sorgsen ut. Han
sade, att han alltid dyrkat det sköna, och att det inte
fanns något i världen, som var skönare än den oklädda
naturen. Han kunde icke tänka något annat, sade han,
än att han nu måste bliva illa missförstådd.
Naturligtvis är jag upptäckt, sade den gamle, och det var icke
långtifrån, att han börjat gråta.
”Seså”, sade jag tröstande och vände hans
bakvända skärmmössa rätt. ”Det reder sig väl alltid på
något sätt. Men när man tar sig sådana friheter och
uppträder så mot damerna–-
”Se där”, sade den gamle, ”jag vet väl, att
mänskligheten står oförstående inför detta. Jag måste resa med
detsamma”, avgjorde han och såg bedrövlig ut.
Men då fick jag en idé.
”Ritar kamrern”, frågade jag.
”Har aldrig dragit ett streck i hela mitt liv. Är ju
sifferkarl, vet ja ...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
