Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 14. Pensionatskurken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
bryn, sin stälhiing till livet, belysande sina ord med
en ask tändstickor.
— Jag kom, o min broder, ur mörkret, och jag blev
tänd till studiosus av livets gudamakter, men min
faders klena ekonomi tillät icke en fortsättning av
dessa studier, vilka eljest skulle fört mig ännu djupare
in i den klassiska skönhetsvärldens klara luft och
ljuvliga nejder. Det är möjligt, att makthavarna i
molnen önskade se mig, fattige son av jorden, i en
stationsinspektors rödkantade mössa och mörkblåa
syrtut, och såsom de bestämma, så bliver det även.
Några få kilometer från den stad, där min broder
rasslar med sin skarpa sax och dryper gift med sin vassa
penna, där svänger jag i vardagslag en röd flagga i
min hand.
Pensionatskurken gjorde ett högtidligt uppehåll,
varefter han yttrade:
— Nu råder mörker, o, broder, men i mörkret
tänder jag denna låga.
Han strök av en tändsticka, som spred ett blekt sken
över det stränga ansiktet, och fortsatte:
— Sålunda tändes jag, Alexis Uddberg, en gång ur
mörkret. En dag skall min stinsmössa hänga på sin
krok utan att ego kommer för att hämta densamma.
Då är jag åter slocknad, liksom jag nu utsläcker denna
lilla låga.
Pensionatskurken blåste på tändstickan, varvid en
lätt groggdoft utbredde sig i det vita rummet.
— Nu är Alexis Uddberg åter i sitt mörker. Men är
han det? Ja, han är! Men svarar mig väl
gudamakterna, om jag frågar dem:
— Blir Alexis Uddberg åter tänd? Skall detta jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
